Åker med lilla tjejen till Umeå över påsk och har fullt upp med att packa min väska. Högen med vanliga kläder tog 2 minuter att rota fram och upptar ett ynka hörn av väskan. Mjukisbrallorna tar upp en ansenlig del tillsammans med gosestrumporna. Resten gapar tomt. Det är där jag ska proppa ner träningskläderna.

Hört från säkra källor att det är kallt, med snö som smälter på dagarna och fryser på nätterna. Velar om löparutrustningen.

Att plocka fram icebugs känns som ett nederlag nu när jag mentalt ställt in mig på vår. Och vintertights känns helt främmande. Men minus 9 är rätt kallt…

Så norrlänningar out there. Vad har ni på fötterna? Går det att springa i vanliga skor? Och behöver man vintertights?

Att hälsa på föräldrarna i Umeå innebär goda möjligheter att träna. I år består träningslägret av löpning, yoga och Saras underbara utmaning JÄVLIGT JOBBIG PÅSKHELG. Och så lite påskägg på det för balansens skull.

Vad hittar ni på i påsk?

Det är många som åker på träningsresor nu och igår fick jag ett mail från Keron som efterlyste lite tips inför resan. Vad ska man packa med? Hur lägger man upp dagarna? Vad ska man tänka på?

Såklart är detta helt individuellt men så här gör jag:

Förberedelser:
Handsprit, handsprit och handsprit. Inför en resa är det ytterst olägligt att bli sjuk. Försöker sova lite extra och tränar lite mindre veckan innan. Jag vill ha fulladdade batterier och pigga ben när jag kommer ner. Trötta blir de tids nog ändå…

Glöm inte heller att boka massagetid till veckan efter du kommer hem…

Packning:
Eftersom det är tråkigt att tvätta på semestern tar jag med mig allt jag äger när det gäller underkläder och sportbh. Det tar liksom ingen plats.

Tränar man mycket ute kommer man att kunna återanvända kläderna mycket mer än man tror. Dels svettas man inte lika mycket, och dels luktar det inte lika mycket ute! Kläderna jag använder på gruppträningspass brukar gå att återanvända flera gånger om (det är då ni kommenterar på blogginläggen att jag har samma kläder hela dagen…).  När det gäller löpning vill jag dock byta kläder efter varje pass. Löpning luktar inte alls lika mycket hallon.  Ofta har man tillgång till schemat innan, så det är bara att bocka av vad man tror man kommer att träna och packa därefter, med ovanstående klädbytarbehovsanalys i bakhuvudet. 

Beroende på väder får man sen välja om man ska köra kort, mellanlångt eller långt på ben och armar. SMHI är beroendeframkallande och man kan inte kolla prognosen för ofta inför resan. Så man slipper bära med sig för mycket. Ofta räcker kort/kort att träna i, men ett längre alternativ kan vara bra som överdrag eller ifall det blir sämre väder någon dag.

Vardagskläder – så lite som möjligt. På de resor jag varit på går de flesta omkring i sköna kläder snarare än snygga och piffiga. Ingen vill ha högklackat efter en 20 km –runda.  Tiden i vardagskläder är max ett par timmar om dagen. Ofta byter man om från smutsiga träningskläder till rena. Tiden efter ett pass är mest en uppladdning inför nästa och eftersom alla är där för att träna är det ingen som tittar konstigt på en för att man går och handlar i tights. På vardagsklädesbiten finns stora utrymmen att tjäna i väskan.

Nötter. Nödproviant. Kommer alltid till användning. I väntan på flygbussen. Mellan passen. Under passen. Nattamat. Ju mer ju bättre. Kan liksom inte bli för mycket. Utöver detta brukar jag ha lite bars och sportdryck med ifall det vankas långpass.

Såklart all teknisk utrustning. Garmin. Telefon. Dator (i alla fall om du bloggar). Glöm inte pulsbältet, det gjorde jag… Sladdar och allt som behövs för att få över bilderna i datorn.

Skor. Gärna två par löpskor. I år missade jag och tog ett par löpskor och ett par inneskor. Behövs inte. Inne tränar man inte… (och gör man det funkar löpskorna).

Skavsårsplåster, ICEPOWER eller liniment.

Dagarna:

Att planera dagarna är halva nöjet. Det är lätt att gå ut hårt och krokna. Av erfarenhet vet jag att om man börjar lite lugnare orkar man tuta på hela vägen i mål. Vet du med dig att du inte riktigt är i form (efter skada, förkylningar etc), satsa på att variera träningen så mycket som möjligt så du inte trillar dit på en ny skada. Själv valde jag bort morgonjoggen pga detta och körde yoga istället, och max ett löppass om dagen. Passa på att prova allt roligt som erbjuds. Gärna mycket funktionell träning och bålstyrka för att komplettera den ganska ensidiga löpträningen.

Jag brukar träna hårt på förmiddagen. Äta lunch och vila ett par timmar i solstolen, eller på glasscafét, för att sedan träna lite till kring 16-17 tiden. En brakmiddag och en god natt sömn på det sen är man redo igen!

Och glöm inte att äta. För att få ut så mycket som möjligt av resan behöver du energi. Du har inte betalt 10000 för att inte orka genomföra passen! Se till att tanka på så du orkar rocka. Från start till mål. Från måndag till söndag.

ÄT, NJUT, TRÄNA. Så enkelt är det. Och kolla inte jobbmailen. Den finns kvar när du kommer hem…

En fantastisk vecka går mot sitt slut och som sig bör kommer här en sammanfattning av vårt äventyr:

Veckans snabbaste:
Malin spurtar förbi en trött Mustafa Muhamed…

Veckans miss:
Klockan ställer om sig själv och vi missar måndagens intervallpass med en timme.

Veckans miss 2:
Malin kommer näst sist i prickatiden-tävlingen och missar sin gissade tid på 5 km med över fem minuter. Hur svårt kan det vara?

Veckans missuppfattning:
Jag tror att intervallflex betyder stretch och ansluter till passet efter en nätt långpanna på 23 km. Alla tycker jag är knäpp. När vi drar igång med utfallsstegen förstår jag varför…
 

Veckans blåsor: 
Händerna fulla av brännblåsor efter HIIT-pass på glödhet planka. Trodde man skulle få blåsor på fötterna när man var på löparresa…

Veckans ego:
På väg mot första fikastoppet på långlöpningen hem från bergen hör jag Rune prata i telefon om att maten inte kommer räcka då vi är rekordmånga löpare.  Av rädsla för att svälta ihjäl bestämmer jag mig för att komma FÖRST till stoppet. Njuter av min skinkmacka medan övriga väntar i en halvtimmeslång kö…
 

Veckans egoboost:
Malin och jag stoppas på gatan av en dam som förundras över hur starka vi är. Att vi både springer fort och orkar mest på HIIT-passet. Får samma kommentar av två andra (inklusive HIIT-fröken) och börjar nästan tro att det är sant…

Veckans pulstopp:
Malin möter en ORM!

 

Veckans rutin:
På tredje resan börjar man kunna knepen. Önskar rum på första våningen för att slippa långa trappor och långsamma hissar.  Bokar massagen innan resten av gänget ens har hunnit upptäcka bokningslistan.

Veckans godaste:
Sushi-buffén sista kvällen. Faktiskt nästan det enda som smakat något på hela veckan…

Veckans äckligaste:
Portugisisk cappuccino

Veckans beroende:
Malin. 10 kaffekoppar om dagen är bra för magen…

Veckans kärleksbrev:
“Jag saknar dig mamma, eller egentligen inte.”

Veckans look-a-like:
Två gånger under veckan har jag mött Björn Ranelid i spegeln. Yoga gör inte underverk med min frisyr…

Veckan reklam:
Tar löparkjolen på långpasset och förvandlas till en levande reklampelare för loverunning.se. Får miljoner nyfikna frågor. Vanligaste funderingen gäller om det finns tights under. Och JA, det finns det. Kjolen är riskfri även i blåsväder! 

Veckans läte:
JOHOOOOOO! (Friskis-fröken)

Veckans akrobatik:

Nu vet ni allt. Nu återgår livet till normalt. Någon som sett skoöverdragen till cykelskorna?

Efter att ha friskförklarat mig från mitt löparknä i december hade jag som längst sprungit 16 km innan jag kom hit. Ökningen av träningsdosen denna vecka har överskridit all vettighet. Ändå känns kroppen fantastiskt bra förutom en liten blåsa under foten (min livs första!)

Hade varit frestande att pressa in en sista runda idag, det är ju liksom sista chansen i kortärmat på ett tag. Men jag drar bromsen, slutar på topp. Njuter av värmen och slappar.

För jag springer hellre i underställ nästa vecka än att inte springa alls. Ibland är jag så förnuftig att jag blir stolt över mig själv!

Hade varit nervös hela veckan inför årets första riktiga långpanna. 40 km. Skulle det hålla? Men vad säger man, i Portugal funkar allt! Precis som alla andra år, en heldag med många kilometer men minst lika mycket fika.

Glada innan start! Snygga strumpor dessutom…

Mustafa Mohamed och två som är nästan lika snabba…   

Sippar varm choklad på NOX nu. Skönt trött i kroppen. Det pulserar i tårna. Jag är hungrig. Känslan är underbar. Värd varenda meter.

23 km igår. 39 km i morgon (om kroppen vill). Idag borde alltså bli den perfekta vilodagen. Och så var det tänkt. Lite yoga och aktiv rörlighet på morgonen. Lite massage på  eftermiddagen. Och lite solstolshäng och glass däremellan.

 
Aktiva och rörliga. So far so good…

Men något gick snett. Vi kunde inte hålla oss borta från favoritpasset. Högintensiva intervaller på vilodagen alltså. Lite som att banta på semlor eller åka båt på en gräsmatta. Typ.

 
Ready to HIIT.  Coyntha, Petra och jag.

Anyway. Utfallshopp. Kaninhopp. Sidoplankor. Situps. Grodhopp. Rygglyft med armbågsklapp. Burpees. Krabbgång. Mountainclimbers. Armhävningar. Krokodilgång. Enbens spänsthopp.

Så många djur, så mycket roligt.

Nu vilar jag i 180. I morgon är de mina lättaste och piggaste ben som skuttar hem från bergen. Några frågor på det?

Det är inte mycket som blir rätt för oss. Igår ställde min klocka om sig (nej jag gjorde inget!) och vi missade kvällsintervallerna med en hel timme. Å andra sidan fick vi en fantastisk lång och skön eftermiddag. Sprang gjorde vi naturligtvis ändå men i mer modest fart. Vilket så här i efterhand inte gjorde någonting alls då dagens tänkta 18 km förökade sig till 23 km…

Glada innan start…

Långpasset blev alltså lite längre än tänkt men jag är glad för det. Det var länge sen jag var uppe i de här distanserna och det var lite av en aha-upplevelse att åter få uppleva evighetsmaskinen kicka in.  Jag var döende de första 8 km och det mesta kändes tungt. Efter vätskedepån vid 13 smög dieselmotorn ingång och strax innan 20 km kändes det som jag aldrig någonsin ville sluta. Malin tvingade mig att vara förnuftig och vi klev av vid 23.  Klokt såklart.

Hur som haver. Jag har hittat min maskin igen. Jag mår som en prinsessa och kommer njuta av detta länge. Och tills nästa pass ska jag försöka komma på hur man kan hoppa över de första 8 kilometrarna och liksom börja på kilometer nio…

Dieseln redo att kopplas in!

Mellan löpningarna finns många pass att välja bland. Igår blev det inga höjdare på den fronten. Det säger en del när Malin, med koordination som sitt sämsta skolämne, får rätta fröken som hela tiden kommer av sig…

Idag är ordningen återställd. Har avnjutit HIIT (högintensiv intervallträning) på stranden och det var tamejtusan ett hejdundrande sätt att sparka igång dagen med.

4 st 4 minutersintervaller med roliga, tuffa och utmanande övningar. Och avslutande lek i sanden. Svettigt, sandigt, skitigt och kul. Just love it!

Försöker bli ren…

Nu laddar vi för treminuters intervaller i skogen.

Det blir lite lite bilder pga dåligt internet. Ni får ha lite fantasi så länge…

Okej, det var lite tidigt att kliva upp 01.55 men med tanke på hur dagen varit så var det SÅ MYCKET VÄRT DET!

 
06.00. Resan kan börja.

Uppladdning inför första passet, core under bar himmel.

Indiskt till lunch. Naan-bröden är ljuvliga.

Eftersom Stockholmarna kommer först ikväll finns inga pass att tillgå efter lunch. Vi njuter ett par timmar i solen innan vi masar oss ut på promenad.

 
Livet är inte fel här. Ett glädjeskutt i farten!

En gammal och en ny bekantskap – Rune och bloggläsare Johanna

Som traditionen bjuder, återhämtning efter en tuff dag… 

Internet funkar dåligt i Portugal och mitt inlägg från igår (med miljoner bilder) vägrar att publiceras. Därför blir det kort och koncist idag, för att se om det funkar bättre.

Jag och Malin chockar oss själva. Jag har stått på huvudet. Malin har dansat Afro.

 
Dagens utmaning – huvudstående. Testa vetja!