Spinning i 8 timmar och 18 minuter!!! (LÅNGT INLÄGG!)

Nu har jag hållit er på halster länge, så hur gick det nu då???

Efter 5,5 timmars sömn ringde väckarklockan alldeles för tidigt. Hade packat väskan redan innan vi åkte till Portugal så det var bara att hoppa rätt ner i kläderna, slänga i mig en god frukost och ge mig iväg. Klockan 8 satt vi bänkade på cyklarna, redo för en utmaning på obestämd tid. Vår målsättning var att cykla till Jimmy och Fredrik båda var över mållinjen.

Vet inte om det var för att jag var inställd på en lång dag, men första fyra timmarna bara flög iväg. Jag och Christel (som jag teamade med) bytte plats på instruktörscykeln en gång i halvtimmen och jag tyckte inte vi gjorde annat än att just byta plats. Typ hela tiden.

Var noga med att fylla på med energi, blåbärssoppa, banan, kexchoklad, runekakor (både köpta och hemmagjorda!), you name it. Allt slank ner under dagen. Men så dippade jag aldrig heller på energi.

Efter elitens målgång strax efter kl 12 lämnar halva gänget salen medan sju stycken fyller på med tunnbrödrullar och snällt trampar vidare. Ett par nya friska krafter kommer in för att hjälpa hjälpa oss sista halvan. I salen finns nu en salig blandning av ömma nackar, onda rumpor och brinnande fötter. Fötterna är mina, de känns som storlek 48. MINST. Byter till nya skor vid tvåtiden och det känns helt underbart.

Hela tiden får vi sms om hur det går för gubbarna i spåret. Jimmys tid pekar mot strax under sju timmar och det är alltså Fredrik som kommer att bli den avgörande faktorn för hur länge vi egentligen ska bli sittande på cykeln. En första prognos visar att klockan förmodligen hinner bli 15.56 innan målgång – helt ok. Men redan vid andra prognosen har tiden justerats till 16.41. En djup suck i församlingen. Men skam den som ger sig, nästa bud ligger på 16.05 och vi får nytt hopp. För att sedan tappa modet när nya prognoser i tur och ordning visar 16.21 – 16.37 – 16.21 och 16.23.

14.49 ser vi Jimmy i bild när han glider över mållinjen. Vi tjoar och skriker och vinkar. Han blir kvar i bild länge men hur mycket vi än vinkar i Kävlinge så vinkar han inte tillbaka…

Här någonstans börjar det pratas pizza i lokalen och vi övertalar Jörgen i receptionen att fixa. Tanken på pizzan håller oss vid liv till sista pausen kl 15. Vi mumsar i oss några bitar och trampar vidare. Vid det här laget ligger folk med huvudena på styret och cyklar. Jag känner mig fortfarande helt ok i både energi och muskler. Fötterna bränner lite men det funkar. På någons skidor läser jag:

”PAIN IS TEMPORARY, QUITTING LASTS FOREVER” (Lance Armstrong)

Så sant så sant. Bara att bita ihop alltså.

En sista prognos visar på 16.21. Två minuter kortare än förväntat. Jubel i lokalen. Ett jubel över 2 futtiga minuter. Det säger en del om hur det känns efter 8 timmar…

Jag får ett sms när 600 meter återstår och nu börjar vi spana. Det kryllar av folk och nummerlapparna är svåra att urskilja. Dum som jag är har jag inte kollat vilka kläder han tog heller. Så vi spanar i blindo. Men så plötsligt kommer han. Jag skriker till, vi tjoar och hjälper honom över mållinjen. Eller så är det han som hjälper oss…

Åtta timmar och arton minuters spinning har nått sitt slut. En grym utmaning är genomförd. Jag är stolt, jag är glad och jag är trött. Jag är tacksam för alla som ville spinna med oss och som tappert cyklade - om det så var 4 timmar, åtta timmar eller en enda. TACK TACK FÖR ERT STÖD!

Väl hemma får jag det här sms:et:

“Jag är så imponerad över din ork och glädje du sprider i spinningsalen trots att du varit på värsta träningslägret i en vecka och sen kör spinning i 8 timmar! Imponerande var ordet”

Värmande ord. Så glad jag blev!

Långt inlägg. Utan bilder. Helt fel enligt regelboken om hur man gör en bra blogg…  Men vad fasen, jag ville inte hålla er på halster längre. Så fort jag får tillgång till bilderna kommer en lång radänga. Håll till godo.

Spinning high med Charlotte Kalla

Det är rätt fantastiskt att ett och samma spinningpass kan variera så mycket i känsla från vecka till vecka. Vissa veckor är det bara just ett spinningpass medan andra är det så himla mycket mer.

Igår var det så himla mycket mer. Jag fick jättebra kontakt med deltagarna, kroppen kändes fjäderlätt och benen starka och samarbetsvilliga. Och när jag dessutom blandade in Charlotte Kalla i det hela fanns det inga begränsningar för vad mina ben ville spinna. För Charlotte Kalla ger ju inte upp och det gjorde inte vi heller. Vi spinnade för att ge henne lite extra tryck i skidorna och se – det verkade funka :)

Stort tack till alla mina underbara deltagare. Och ett STORT GRATTIS till världens bästa Charlotte Kalla!

Dags att bita i det sura äpplet!

Vid förra årets Vasaloppsspinning bestämde sig två tappra män för att 2010 skulle det minsann bli Vasalopp på riktigt – på skidor!

Lite lagom kaxig efter halva uppvärmningen kläckte jag ur mig att jag minsann skulle spinna tills de kom i mål! Viveca var inte sen att hänga på.

Det var ett år sen och man kunde ju tänka sig två scenarier:

1) De tappra männen var inte så tappra och skulle aldrig göra slag i saken
2) Ingen skulle komma ihåg vad jag och Viveca sagt..

Tyvärr blev det inte så. De två tappra männen ÄR tappra och kör Vasaloppet. Och INGEN har glömt vad vi sa. Så nu mina vänner har jag detta framför mig den 7 mars:

8.00-12.10 (cirka): Vasaloppspinning. Jag teamar med Christel.
12.10 (ca) – 13.00: Viveca och jag slöspinnar och fyller på med energi
13.00-14.00: Spinningpass. Instruktören kan vara lite trött…
14.00-14.15: Paus för alla utom Anna och Viveca som slöspinnar lite till.
14.15-15.15: Spinningpass: instruktören kan vara lite mer trött…
15.15-målgång: De som vill stannar och stöttar två TÄRDA tjejer. Hur länge det blir är det ingen som vet.

Är det här knäppt eller knäppt???

Spinn of hope

Nu är anmälan öppen till årets Spinn of hope där målet är att samla in 1.000.000 kronor till barncancerfonden.

Den 27 mars spinnas det hejdlöst på anläggningar runt om i Sverige - från kl 07 på morgonen och 12 timmar framåt.

Förra året cyklade jag 4 timmar i Helsingborg och om det äventyret kan ni läsa här.  I år överväger jag Malmö…

Finns det någon som vill dela cykel med mig?

Tillräckligt frisk…

Nu är jag tillräckligt frisk för att  orka tänka på träning. Och ikväll är det dags för spinningscykeln. Längtar i hela kroppen. Äntligen dags att svettas lite igen.

Nu ska jag försöka omsätta all inspiration från helgen och ta till mig av de saker jag gillade. De detaljerna som fick mig som deltagare att gå i gång – de detaljerna ska jag plocka med mig. Inte härma, bara ta till mig och göra till mitt eget. De saker som störde mig, gör jag också så??? I så fall sudda, radera, ta bort.

Allt för att växa ett litet steg som instruktör. 

MegaPower

Jag ska till Hälsomagasinet i Svalöv och gästspela  i morgon - Army och spinning var beställt. Ska bli jättespännande, och jag ser riktigt framemot att få chockstarta Svalövsbornas dag med en tuff Armyklass.

Sen var det det där med spinning… Att sätta ihop en spinningklass är ok. Att hitta på ett namn på den är desto svårare. Jag fick total idétorka, hjärnsläpp och gröt i huvudet. Samtidigt. Därför bad jag dem själva att hitta på något…

Resultatet? MEGAPOWER. Känns som jag har lite att leva upp till nu. Får nog brassa på med det tunga artilleriet…

Vem är puckot?

Vad är det för pucko som lägger ett spinningpass klockan 07.00 på morgonen. Och som JAG ska instruera dessutom??

Just den funderingen cirkulerade flitigt i mitt huvud när väckarklockan ringde och det var dags för vårens första morgonspinning. Klockan 07.00. SJU. Alltså mitt i natten. Innan ens tuppen vaknat och än mindre plogbils-chaufförerna.

Men eftersom puckot råkade vara jag själv så kunde jag ju faktiskt inte klaga så mycket. Bara att trycka i sig en snabb frukost, hoppa i kläderna och ge sig av.

Och som i det flesta fall: kroppen lydde order. Gjorde vad jag bad den. Nu sitter jag med min välförtjänta morgongröt delux och njuter. Klockan är halv nio, jag är färdigtränad, nyduschad och full av energi. Morgonträning skulle kunna vara the shit. Ge mig en vecka till så ska jag överväga saken.

Spinning-mania

Jag skulle börjat min löpsatsning i veckan men något sket sig. Först blev det KALLT och snö och sen fick jag typ alla veckans spinningpass om halsen. Hur gick det här till?

Grymt!

Körde en fantastisk spinning igår. Nu menar jag inte själva passet i sig men responsen från deltagarna. Det är helt otroligt vilken skillnad det gör när man får ögonkontakt och leenden, när man ser glöd i ögonen och horn i pannan. Gaah, vilket gäng. Ni körde slut på mig!

Rosabandetspinning i Kävlinge…

I Göteborg cyklar de fortfarande. Ja de är faktiskt inte ens halvvägs… Men i Kävlinge är vi klara och i mål.

Vår start gick redan kl 9 men då var jag hemma och panikstädade inför kvällens födelsedagsmiddag. Jag fick inte komma till förrän kl 12, då det var dags för mig att ta över spakarna.

Timme nummer 4 är inte den tacksammaste att göra sin entré på. Deltagarna är trötta, smått uttråkade och kollar på klockan. De har cyklat länge, men än är det för långt kvar för att börja räkna ner. Lokalen är mättad av svett och fukt. Det känns som att gå in i en bastu och svetten börjar rinna innan man ens fått i skorna i pedalerna.

Andra passet fick vi in lite friskt blod i form av glada barn. Utmaningen för föräldrarna var att aldrig se tröttare ut än barnen. Men helt ärligt så lyckades de inte till 100%…  :)

Sista timmen kantades av onda fötter och krampande ben, men alla fortsatte att kämpa hela vägen i mål. Det är grymt att se vilka fighters det finns. Stort tack till alla som kom och kämpade. Ni är bäst!

Rosabandet med extra utmaning…

Kävlinges lilla rosabandetspinning närmar sig med stormsteg. Pga manfall på instruktörssidan fick jag äran att köra tre av passen själv. Inte bästa uppladdningen för Yddingeloppet, men framför allt lite tjatigt för deltagarna.

Så nu blir veckans utmaning att hitta på tre så olika pass som möjligt så de inte märker att det är samma gamla jag tre gånger på raken…  Eller en lösmustasch kanske är ett enklare alternativ??

Dessutom har jag lurat med svärmor på sista passet och hon har bestämt sig för att spinning är det tråkigaste som finns. Jag ser ett visst behov av att överbevisa henne och det är väl det som är den allra  största utmaningen! Undrar om man kan spinna till denna…  ehrm…

Musik…

Igår kväll rejsade vi loss till Scooter på pulsspinningen.

Idag vaknade vi till denna på morgonspinningen:

Två världar. Jag älskar båda.

Spinning high

Fick rycka in på ett förbränningsspinning med kort varsel igår. 60 härliga minuter i lite lugnare och jämnare tempo. Kände redan från första tramptag att det skulle bli ett bra pass. Både kroppen och huvudet var där. Fokuserad, motiverad och sugen.

Fick gott om respons av deltagarna. Leenden och nickar men även den här speciella minen som folk får när de är inne i sig själva, när de känner sig starka och oövervinnerliga. Den där känslan som man ofta får när man låter pulsen stegras långsamt och kontinuerligt. När benen bara går och går…

Hade kunnat fortsätta hela kvällen!

Kräftskiva…

Kräftskiva ikväll. Kan inte hjälpa det men kräftor är inte min grej. Slafsa i 20 minuter för TVÅOCHETTHALFT gram mat… Jag är hungrigare än så. Och mindre tålmodig. Därför har vi förberett ett helt gäng annan mat att bli mätt av, så tar vi kräftorna bara för syns skull…  en hungrig Anna är nämligen ingen glad Anna.

Glad är jag däremot när jag får träna och det får jag snart. Börjar min lördag med att spinna. Svettas. Ladda helgbatterier. Ahh, njutning!

Abstinens!

Premiär för nya pulsspinningen igår. Tillbaka på spinningcykeln efter två veckors bortavaro. Och FY FASEN VAD JAG ÄLSKAR ATT SVETTAS!!!!

Känslan i kroppen efter att riktigt ha rivit loss, den är tamej tusan helt fantastisk. Det är just då man riktigt känner att man lever, att man är stark och oslagbar.

Spinningen tryckte på en knapp och satte igång ett våldsamt sug efter mer. Vet att jag måste ta det lugnt med knäeländet men hela mitt inre skriker efter mera puls, mera svett.  Abstinens my friends, abstinens!

 
Live strong!

Smakprov

Ikväll smäller det. Ladda vattenflaskorna, spänn pulsbandet och fäll ut hornen.  Är ni på?

Jahaja...

... då vet man vad man ska göra sista helgen i oktober. Rosabandetspinning i Göteborg. 25 timmar. Hur många vågar man?

Grymt!

Jag fixade nästan alla 60 minutrarna i kväll. Bara i nedvarvningen kändes det lite (och på cykelturen hem sen..) men ändå. Jag fick känna spinningvibbar, pusha upp pulsen. Jag fick svettas som en gris och flåsa hejdlöst. Och herreminjäklar vad jag njöt.

Och nu stretchar jag, kyler, masserar och stretchar lite till. Lite stödstrumpor och knäskydd på det så ska det nog ordna sig. Vad som helst för att få uppleva lite spinning high igen så snart det bara går!

Ikväll gäller det...

Med tanke på mina minutiösa förberedelser kan man förledas att tro att det är dags för marathonstart eller en aerobicsuppvisning modell grande. Det är det inte. Jag ska bara spinna.

Pulsspinningen ikväll avbryter min 6 dagars evighetslånga totalvila. Ikväll är det upp till bevis för mitt ben. Jag är inte direkt hoppfull, men jag testar. Här är mina förberedelser:

*Foamroller

*Massage

*Kyla

*Stretch

Måtte det räcka.

Uppvärmning? Vad är det?

Stugliv i all ära men efter ett par dagar börjar det rycka i spinningmuskeln.

Idag testade jag en 55-minutersklass på IKSU. IKSU är något av det största jag sett i träningsanläggningsväg. Man går i långa gångar under jorden för att komma till träningssalen. Den ena jättesalen efter den andra passeras på den långa vägen till spinningen och i varje sal ser man folk i rörelse. Härligt och inspirerande. Spinningsalen är stor och uppbygd i trappavsatser. Längst ner sitter instruktören och längst fram sitter jag. Ivrig att låta benen snurra.

Efter en uppvärmning på max 2  minuter ska vi upp och klättra. Det heter att det fortfarande är uppvärmning men instruktören pushar på och tjatar om motståndsökning redan från start. Efter 4-5 minuter är det dags för stående raksträcka i 100 rpm. “Lika bra att ni vänjer er för det blir mycket sånt här” , utbrister instruktören.

Här någonstans undrar jag var jag har kommit och var fasen uppvärmningen blev av. Mjölksyra efter 4 minuter leder sällan till några höjdarpass. Jag blir trött och uppgiven.

När uppvärmningen är överstökad blir upplägget helt ok. Har dock svårt att smälta rivstarten och det tar ett tag innan jag beslutar mig för att glömma och gå vidare. Väntar med spänd förväntan in varje ny låt i hopp om att få lite musikinspiration. Här får jag dock ingen valuta för pengarna, musiken är enahanda och långtråkig.

Ja nu är jag gnällig igen. Men för 120 kronor vill jag ha lite mer. Faktiskt.

Kvällens gåta...

Vad är det som sitter uppe i mörkret med ögonlocken på halvstång och lyssnar på apdålig musik?

Svar: Anna som försöker sätta ihop ett spinningpass.

Upplägget är spikat och klart men var fasen är musiken? Allt låter skrot. Ingenting funkar. Jag vill sova. Och jag som lovade ny musik till förra veckan....

Jag får nog skylla på att datorn blev stulen, en meteorit slog ner i skorstenen eller att Mixmeister fick en flipp och bara spelar dansband.

För jag får inte ihop det. Och jag hatar att komma med något halvdant.

Och som alltid i paniktider: har ni någon favorit så dela gärna med er...

Yes - där satt den!

Jag skulle visst inte träna efter naprapatbesöket, men jag hade ju min gratisgång på SATS bokad och klar. Så jag kunde inte låta bli...

När jag testar pass på andra anläggningar brukar det gå till så här:

1. Jag imponeras av salarna, omklädningsrummen, lekhörnor, flashiga bilder på väggarna...

2. Jag imponeras av att instruktören ser proffsig ut.

3. Jag imponeras av cyklarna som alltid känns proffsigare än hemma på min gata i stan.

Sen skruvar de på musiken, trampar i otakt, flåsar okontrollerat i mikrofonen och ropar käcka utrop. Och just där efter ca 4 minuter har jag tappat intresset och tycker Kävlinge har bästa gymmet i hela världen.

Idag blev det inte så. Efter punkt 3 fortsatte jag att imponeras. Av instruktören som var så behärskad och lugn men ändå lyckades peppa mig. Hur han stegrade sin pepp genom passet till att få mig att ta ut mig fullständigt mot slutet. Av hur varierat han hade satt i hop sitt pass. Av musiken som var taktfast och bra.

Jag kollade inte ens på klockan!

Ratad!

Håller på att sätta ihop 80-talsspinnning som vi ska köra nästa fredag kväll. Tre timmar 80-talsparty mellan 21.00 och midnatt. Vi pratar discolights, åttitalsvideor och paraplydrinkar (träningsvänliga...).

Har frossat i härliga åttitalslåtar och älskar dem alla. 80-talet var verkligen the shit. Kan hända att jag blir varm i min utstyrsel, men jag kommer att vara snygg :)

Hur som haver. Här är låten som Fredrik tok-ratade igår kväll:



Så den får ni nog inte höra nästa fredag...

Svettig och glad!

Hade spinning på Gerdahallen idag. Hade svårt att vicka bort passet och tog en chansning med knät. Funkade bra hela vägen även när jag tryckte på i backarna. Och jag svettades och jag njöt. Kändes som det var åratal sen jag tränade, åratal sen jag fick öppna duscharna på mina axlar och bara låta svetten flöda.

Jag kunde köra precis som vanligt- med ett pulssnitt i linje med en riktig bra pulsspinning. Aldrig har lite svett gjort mig så glad. Aldrig mår jag bättre än när hjärtat får pumpa, benen får jobba och endorfinerna spruta. Vilket lyckorus!

Tänk alla människor som inte tränar. Hur kan dom missa allt detta frivilligt?

Utflykt

Igår var det dags för spinningutflykt med instruktörerna på gymmet. Utflyktsmålet för dagen var Friskis och Svettis på ön i Malmö, där instruktör Richard rev av ett pulsbaserat pass med hjälp av Activio.

Som alltid gillar jag Activio. Tycker det är ett grymt redskap för konditionsträning. En piska som hjälp att ta sig upp på höjderna men även en broms. Igår var det dock inte så mycket broms...

Hyfsat bra musik, ibland lite likriktad och någon låt måste kommit direkt från ett raveparty.... visste inte om det var jag som höll på att svimma eller om det var musiken som var osedvanligt brölig.

Många tunga härliga klättringar men saknade någon snabb raksträcka att tuta fram på. Tjo och tjim i salen och deltagare som skrek rakt ut. Mer sånt, det är kul! Och det där var en uppmaning till alla Kävlingespinnare :)

Tyvärr fick jag hålla tillbaka lite pga min hals som fortfarande har en inneboende igelkott eller nått. Har inte sett någon förbättring senaste dagarna och fortsätter ta det lite lugnt. Löpningen får vila lite till. ATTANS!

En erfarenhet rikare...

På föräldra-barnspinningen igår var jag lite extra kreativ i mitt upplägg. La till en ny övning - nämligen skönsång. Eller skönsång kanske inte var rätt ordval....

Här är låten vi brölade till. Med våra vackraste stämmor trampade vi och sjöng så öronen grät. Jag trodde jag hade någon form av simultanförmåga men att sjunga och spinna samtidigt är tamejtusan det jobbigaste jag har gjort!

Funderingar i ryggläge

Saker jag vill göra men inte kan:

1) Springa St Hans Extreme . Fyra dagar innan maran ska man nog hålla sig långt borta från St Hans backar....

2) Springa Skryllemilen. Krockar med Blogger Boot Camp.

3) Vara med på dansuppvisning utklädd till KISS. Krockar också med Blogger Boot Camp.

4) Springa 29 km idag. Haha, vilket skämt. Kom i säng kl 03 i natt och efter 4,5 timme sömn känns soffan mycket mer lockande!

Nu drar jag upp filten och laddar mina batterier. 29 km skjuter man inte på mer än en dag. I morgon smäller det!

Dottern spinnar

I morgon testar vi föräldra-barn-spinning på gymmet. Kvalitetssäkringen genomfördes nu på morgonkvisten, av en för ändamålet lämplig spinnare...

Begravningstyst i spinningsalen

En veckas mixmeistrande och sena nätter är till ända. Efter två testspinningar igår blev det skarpt läge nu ikväll.

Hade ändrat upplägget och kortat ner återhämtningstiderna. Var lite nervös att det skulle bli för tufft (speciellt som Fredrik nästan dog över styret igår med en pulstopp på 194 . Det är högt för en gammal man...).

Anyway, vi jobbade oss igenom passet. Min puls var skyhög och jag snittade 12 slag över vad jag brukar på pulsen. Kan tänka mig att det var en del adrenalin som bidrog. Var galet sugen på att köra och pulsen stack direkt jag satte på musiken.

När passet var slut och vi tackat och klappat, blev det TYST i salen. Ja ni vet, typ begravningstyst. Svårtolkat. Skulle jag gå hem och dra något gammalt över mig? Var det helt jäkla värdelöst? 2 minuter. Fortfarande knäpptyst. Inte ens min pratgladaste stammis (hej Viveca!) öppnade munnen. 3 minuter. Tyst. Jag dör - jag går hem!

Efter 4 minuter började folk prata. Då hade förlamningen i pratmuskulaturen förmodligen släppt. De verkade nöjda med passet. Men hallå - håll mig inte på halster så!

Kvalitetssäkring i spinningfabriken

Testkörde morgondagens pulsspinning här hemma på kammaren.

Slutsats:

• Två av låtarna var apdåliga och helt omöjliga att spinna till. Gör om, gör rätt!
• Trettio sekunder är MYCKET kortare än en minut när man snackar vila....

Nu ska jag stuva om lite och byta två korta låtar. Ikväll tvingar jag upp Fredrik i sadeln. Fast han är ju typ världens sämsta på att ge feedback. "Ehhhh, det var väl okej kanske" är ju inte precis vad man vill höra.

Till 99% säkert - det blir premiär i morgon!

Spin of hope

Gårdagen blev en berg och dalbana i upplevelser. Från riktigt bra till "vad fasen håller hon på med därframme????" Men vi tar det från början...

10.15-11.15.
Första passet. Pigg och utvilad. Passet kan jag inte klaga på... det vore dumt eftersom det var mitt eget :)

SPIN OF HOPE

Första halvtimmen

Övertaggad instruktör. Bra musik men man hörde den knappt bland allt snack. " Är ni laddade? ÄR NI LADDADE????? ÄR NI LADDADE??????????" På första låten....

Typexempel på söndersnackat pass. Men som sagt musiken var bra. Extra bonus för att vi fick spinna till Tingeling.

Andra halvtimmen

Behagligare instruktör, kändes bra ända tills hon började med FRYSNINGAR! En instruktör som plockar fram frysningar ur rockärmen sjunker som en sten i min aktning. Höftfrysningar gjorde vi NITTONHUNDRANITTITVÅ! Lite senare i passet skulle vi dra åt bromsen när vi trampade. Ehh, vad är det för fel på motståndsknappen? När hon sedan rev av en "jogg" (stående raksträcka) i typ 140 gav jag upp. Är människan inte klok?

Tredje halvtimmen

Man i sina bästa år. Svensk musik rakt igenom. Vissa småroliga låtar, andra inte. Men han kändes i alla fall äkta och småkul. Inget påklistrat överpepp utan lugn och behaglig. Och inga frysningar.... najs.

Fjärde halvtimmen

Här någonstans började man bli lite trött. Tyvärr hade dom en KLOCKA på väggen. Vilket misstag - vill inte ha klocka i spinningsalen. Tiden går så sakta då. Killen som instruerade var bra. Rev av ett riktigt bra rockmedley där motivationen kom tillbaka med besked!


PAUS (två timmar)

Snabb dusch. Sen cappuccino och varm god macka på Koppi nere i centrum. Tiden försvann och helt plötsligt var det dags att entra cykelsalen igen.

Femte halvtimmen

Glad och peppande tjej ledde oss genom passet. Jag kände mig piggare än under förmiddagen och kunde dra på lite extra. Nu var det ju bara två timmar kvar. Temat var åttiotal.

Sjätte halvtimmen

Bästa halvtimmen. Spinning på norska. Peppande men ändå lugn tjej som inte skulle tjoa till det så hysteriskt. Här spinnade vi till dagens i särklass konstigaste låt - SjörövarFabbe. Ett minus för sista raksträckan i 140! Lite impad av att hon faktiskt klarade av det utan att studsa, men hallå vi andra??? Kan verkligen inte se vitsen med att trampa runt HELT utan motstånd.

Sjunde halvtimmen

Favorit i repris - NOT! Frysningsinstruktören från i morse kommer in i salen. Jag tittar på Fredrik. Han tittar på mig. Vi suckar en gemensam suck som förmodligen hörs ända till Kiruna.

Hon sätter på musiken. SAMMA MUSIK SOM SIST! Hur lite får man egentligen anstränga sig som instruktör? Blir sur. Gör inte en enda frysning (gjorde jag inte sist heller). "Joggar" inte i 140. Trampar inte med armarna bakom ryggen. En tyst protest...

Åttonde halvtimmen

Den glada och peppande tjejen är tillbaka. Nu med schlagertema. Det blir fjärde gången vi spinnar till "Stay the night" och helt ärligt börjar man bli lite trött på schlager nu. Mot slutet tippar hon över gränsen till flamsig. Sjunger lite för mycket, tramsar lite för mycket. Men förhållandevis bra ändå.

Och sen...

Uppdukat med Tapas i kafeterian. Såg gott ut. Var inte gott. Åkte ner till en Thairestaurang och svepte en "kyckling med cashewnötter". Sen raka spåret hem till soffan. En kanelbulle, en kärleksmums och Robinson. Somnade hela tiden....

Taggad till tänderna

Idag ska bli en bra dag!

10.15-11.15 Spinning på gymmet i vanlig ordning

Därefter snabbdusch och rena träningskläder. Lunch i bilen till Helsingborg...

13-15 Spinning på Aktiverum i Helsingborg, till förmån för Barncancerfonden. Vi är 8 stycken instruktörer och tränande från gymmet som delar på 24 timmar.

15-17 Cappuccino och god varm macka på Koppi

17-19 Mera spinning i Helsingborg

Och sen en brakmiddag någonstans på vägen hem.

Summa summarum: 5 härliga timmar på cykeln. Jag hoppas på massvis av bra musik, peppande instruktörer och underbar stämning.

Bring it on!

Me myself och mjölksyran

Den här veckan blev lite knas ur träningssynpunkt. Gick hårt ut med 32 km löpning i tisdags men den efterföljande återhämtningen uteblev (brukar vila dagen efter långpass). Redan 6 timmar senare rev jag av ett distanspass på spinningcykeln, vilket fungerade förvånansvärt bra.

Därefter ett lättare spinning på onsdagen och så tokpulsen igår. Som instruktör kan man ju inte bara gå hem och säga: sorry, jag har vilodag....

På pulsen igår fick jag mitt straff. I form av mjölksyra. Behövde bara titta på motståndsknappen så strömmade mjölksyran till i mina muskler och förvandlade mina ben till stockar. Redan i början fick jag alltså ge upp min plan att köra för nytt pulsrekord. Det var liksom ingen idé. Nytt försök nästa vecka.

Idag väntar VILODAG. Jag ska inte röra ett finger. Jo förresten, jag ska tvätta alla mina träningskläder så det räcker till morgondagens fem härliga spinningtimmar. Ska bli jätteroligt att besöka en annan anläggning (Aktiverum i Helsingborg) och testa nya instruktörer. Förhoppningsvis får jag en massa ny inspiration till kommande pass.

Ha en jättebra fredag!

Utmaning

På mina spinningpass är det 90% stammisar. Man hade kunnat be dem sitta på styret och cykla bak och fram och det hade funkat. Dom ÄR liksom spinning. Deras teknik är klockren och man behöver inte tjata så mycket om HUR man cyklar.

Igår var det annorlunda. Jag skulle köra en lågintensiv klass för en grupp hälsoinspiratörer. En grupp där de flesta aldrig suttit på en spinningcykel. Det var en utmaning av rang. När en 30 sekunder stående backe är för lång för 80% av gruppen, då har man inte så många positioner att ta till.... och hur gör man ett nästan helt sittande pass roligt?

Som tur var hade jag ett par klämkäcka låter som verkade gå hem. I alla fall började det dansas vilt med armarna i takt till musiken. Sen lyfte de sina vattenflaskor mot varandra och sa SKÅL

Man har aldrig sett allt...

Var det fest i går eller?

Passet jag ska köra i eftermiddag har varit fullbokat hela veckan. Nu har ÅTTA personer avbokat sig.

Antingen var det en väldigt blöt fest igår som jag missade eller så har vinterkräksjukan slagit till. Vad vet jag.

Jag vill ha full sal. Speciellt i dag när vi ska tuta på lite extra. Attans!

Vasaloppet 2010

Fredrik har anmält sig till nästa års Vasalopp. Jag har lovat att jag ska spinna tills han är i mål. Är jag knäpp eller är jag knäpp? Tur att det finns en till galning som lovat hålla mig sällskap....

Tillsammans!

Idag åker jag till Sats i Malmö för att testa på deras TILLSAMMANS-koncept. Det är alltså träning tillsammans med barn i åldern 11-15 år. Eftersom jag inte har något eget barn i den åldern har jag fått låna ett...

I jobbet som gruppträningsansvarig ingår ju att sondera marknaden och se vilka roligheter som finns där ute. Spännande! Och under påsken ska jag ut på ännu mer research... inte dumt alls!

Anmälda!

Det var några spinningsugna som hörde mitt nödrop!

Har nu anmält två lag till Barncancerspinningen "Spin of hope" som går av stapeln den 28/3. Velade länge mellan Malmö och Lomma men valet föll till sist på otippade HELSINGBORG, som verkade ha mest tryck på bokningarna.

Lagnamnen kom till alldeles för sent på kvällen och blev därefter: KUL PÅ HJUL och SKOJ PÅ HOJ. Just då var det väldigt roligt....

Jag kommer att cykla fyra timmar. Men först mitt ordinarie lördagspass som uppvärmning....

Någon fler som ska trampa?

Finn tre fel

Började min vilodag med spinning. Utan pulsbandet på. Dessutom fanns det inga rena strumpor. Kan det bli mer galet?

Spinningen var ingen större katastrof, 45 min lugn och skön cykling - en bra start på dagen. Säkerligen värre för den ordinarie instruktören som fått strul med magen på sin utlandsresa och inte kunde köra.

Men spinning utan pulsband!!! Det är som glasspinne utan glass. Visst, man kan köra på känsla, men hur mycket roligare är det inte med siffror och procent? Kände mig halv... som att en viktig del av mig saknades... jobbigt.

Och så strumpeländena sen. Jag äger BARA träningsstrumpor(upptäckte jag till min förtvivlan i lördags kväll när jag inte var så sugen på stora pumor på tårna...). Trots detta fanns inga rena i morse. Antar att det betyder att man tränar för mycket. Eller tvättar för lite.... jo så är det nog snarare...

Happy fredag alla!

8-timmars pass någon?

Har hittat en underbar mix med 90-talsmusik - som gjord att spinna till. Problemet är att den är åtta timmar lång....

Många bollar in the luft

Gahh, vilken rivstart på veckan. Vet inte riktigt var jag ska börja. Gårdagens intervaller skedde med bil, i ett fasligt skjutsande av barn hit och dit. Så de riktiga intervallerna står nu och knackar på dörren. Och bankar och bultar. För det var längesen - och nu ska de tamejtusan bli av. 3x1600 m. Järnet. Fast jag väntar till lunch. Måste ju jobba lite också...

Senare väntar musikmixning, uppföljningar, planering av extrainsatta pass (vi har GRYMT spinningtryck på gymmet nu) och så ett eget pass som grädden på moset sist ut ikväll.

Och så var det kostkursen som skulle förberedas. Och en kostanalys som ligger och skriker åt mig på skrivbordet.

Men varför gnälla, det är ju bara roliga saker!!!

Som en gottegris i en godisskål...

Tänk er att sätta en gottegris i ett hav av godis. Med tillåtelse att lukta och känna men inte smaka. Så kände jag mig igår. Fast det handlade inte om godis utan om en spinningcykel...

Det har blivit dags för uppföljning av spinninginstruktörerna och jag betar av dem en efter en. Instruktören i fråga har bara pass på fredagkväll och just igår passade bra för mig. Förutom det faktum att jag hade vilodag. Sträng vilodag. Inget fusk. Efter 22 km löpning + pulsspinning i torsdags så förhandlar man inte om sånna saker.

Så jag satt på min cykel med penna och block. Jag trampade utan motstånd för att känna takten. Och när musiken pushade på ville jag bara vrida runt motståndet några varv och ösa. Men det fick jag inte.När de andra svettades ville jag också svettas. Men tröjan förblev torr. Gaaaaaaaaaa, vilket plågeri....

Tur att det är ny dag - och åter tillåtet att röra på påkarna!

Vasaloppsspinningen - the true story

06.00. Klockan ringer. Eller rättare sagt två klockor och två mobiltelefoner. Måste vara garderad, kan inte missa starten.

06.30. Frukost. Så här:


...och en macka i bilen. Börjar bli bråttom...
Fixar med det sista. Också outfiten då förstås. Är vi inte snygga??



Vi väntar in starten. Till skillnad från de riktiga Vasalöparna behöver vi inte huttra. Det blir varmt direkt i halsduken!


Och här är vi igång. På en resa vi inte vet slutet på. Vi siktar in oss på förra årets 4 timmar och 13 minuter.



Går i från alla spinningens riktlinjer och börjar passet med 10 minuter backe. Vasaloppet börjar ju med en fet backe och leker man Vasalopp då gör man... Här är vi dock nere på flacken igen:



Vi spurtar vid varje kontroll. Det är Lite svårt med tajmingen, visa spurter blir VÄÄÄLDIGT långa och andra VÄÄÄÄLDIGT korta. Men spurtpriser har vi och alla vinner någon gång. Här ser det lite tungt ut, kan det vara en spurten mot Mora???



Tekniken är med oss hela vägen. Nästan. När 10 minuter återstår hänger sig internetsändningen och vi får cykla till stillbild. Hade ju inte varit någon fara om det inte var för att vi rätt så gärna vill veta när vi får lov att sluta... Med 5 minuter kvar får vi igång bilden igen och kan staka oss i mål.

Det blir Sara som vinner Kävlinges eget vasalopp. Malin - the kranskulla (i HÄLSINGLANDS folkdräkt...) överlämnar en vacker krans och ett presentkort!





Lite obligatorisk stretching trots att det enda man ville var att ÄTA!



Och så belöningen: tunnbrödrullar, bananer, kexchoklad och ännu mera blåbärssoppa!



Tiden blev 4:10:55, ett par minuter snabbare än förra året. Det var en lång resa men jag behöll energin hela vägen. Det var först när jag kom hem som den tog slut. Efter en lunch med mer eller mindre intelligent konversation tyckte våra barn att vi var korkade och inte fattade någonting. Så det kan bli. Men nu börjar energin komma tillbaka. Det känns grymt í kroppen att ha gjort en sån här grej.

Dessutom var det minst ett par stycken som blev sugna på att åka skidor på riktigt nästa år. Vi får se hur det blir med den saken, men då ska jag banne mig cykla tills dom är i mål... (och det där har jag ALDRIG NÅNSIN SAGT kom ihåg det!)

Tack alla goa spinnare för att ni ville vara med och trampa! Ni var kanonduktiga hela högen!!!! Och nu kan jag koppla av. Sluta drömma mardrömmar. Det är över och det känns fantastiskt. Vad hittar vi på nästa gång?