Om jag vore Stockholmare…

… så hade jag anmält mig till det här.  Men det är jag ju inte. Så jag får snällt stanna hemma när alla andra går på löparkväll. Men vad är väl en bal på slottet?

Filmtajm!

Ladda popcornen, nu blir det film!

Resultat: jag är man och en dieseldriven filbunke

Idag har jag och Fredrik varit hos Mattias Reck för besiktning. Som uppvärmning gjorde vi varsitt Åstrands submax-test innan vi gick loss på de tuffare grejerna: Padillatest på cykel för Fredrik och fälttest löpning (tusingar) för mig. Med stick i fingret och allt.

Fredrik var först ut och klarade sig med bravur. Testvärde 66 på Åstrand. Resultatet på Padilla har vi ännu inte fått.

Sen var det min tur. Efter första försöket på Åstrand blinkade datorn FAILED. Pulsen hade varit för låg och vi fick försöka igen med ökat motstånd. När pulsen fortfarande inte ville stiga gjordes ytterligare ett försök att vrida på motståndet - men det funkade inte! Det visade sig att man inte kunde öka motståndet mer när man var tjej och Mattias fick ändra inställningarna. Nu var jag plötsligt Anders 52 kg och MAN. En liten, liten manlig räka. Men det funkade och motståndet gick äntligen att öka. Testvärde 77 och en kniv i hjärtat på den riktiga mannen i familjen…

Ombyte till löpkläder och sen ut i det fina vädret. Framför mig hade jag en uppmätt kilometerlång sträcka på asfalt. Och motvind. Motvind är mitt öde denna vår…

Första kilometern skulle springas i långpasstempo, andra i snabdistanstempo, tredje i tröskelfart och fjärde med gasen i botten.  Efter varje kilometer kollades hastighet, puls och mjölksyranivå i blodet. Därefter en kilometer jogg till nästa arbete. Sist ut var en kortare sträcka ösa-ösa-fart för att pressa upp mjölksyran i skyarna. Den landade någonstans i höjd med hatthyllan….

Har ännu inte fått resultatet men slutsatsen han kunde dra direkt är att jag är en dieselmotor och ingen raket. Mina muskler består sannolikt till största delen av långsamma muskelfibrer och jag har inte förmågan att bilda jättehöga halter av mjölksyra.

Mitt hjärta är vältränat och det är inte det som begränsar mig. Snarare ska jag träna kortare intervaller i hög hastighet med bibehållen teknik. Satsa på bättre löpekonomi.

Så var kommer filbunken in? Filbunke är man visst när pulsen ligger på 66 under promenad…  That’s me!

Nu väntar jag på resultaten i skriftlig form. Ska bli spännande. Återkommer med dessa resultat samt en film från mitt äventyr.

För dig som…

- vill springa fortare och bättre
- vill ha ett snabbare och lättare steg
- är skadederabbad och trött på de konventionella
råden med dämpade skor och ilägg
- är nyfiken på barfotalöpning
- är nyfiken på pose-tekniken
- vill kunna hitta rätt steglängd och frekvens
- vill kunna springa fortare utför och starkare uppför
- vill ha ett antal praktiska och enkla teknikövningar
- vill bli inspirerad och motiverad

Gaaah, jag svarar ja på alla punkter! Anmäld, betald och klar. I augusti smäller det. Läs mer här.

Inspirationsdag Gerdahallen 13 mars 2010

En inspirationsdag och 5 timmars träning var kanske inte precis vad min kropp behövde efter Portugal och Vasaloppsspinningen, men vissa saker kan man liksom inte missa.

Började dagen med Johanna Anderssons Global Yoga. En perfekt start på dagen verkligen. Härlig kraftfull musik, och en Johanna full med energi och ett otroligt inspirerande sätt att prata. Jag var helt såld när jag gick därifrån.

Andra och tredje klassen blev spinning. Först med kjell Olav Engen från Norge och sedan Andreas Wester.  Kjell Olav avslutade med svenska melodifestivallåtar och det är pinsamt att erkänna men Olas Unstoppable gav passets högsta puls… (fast det där har jag ALDRIG sagt – kom ihåg det!)

På Andreas pass fick vi peppa varandra parvis och medan den ena tog i så svetten lackade satt den andra och skrek sig hes. Kul koncept och ett bra sätt att fördriva 6 intervaller. Härligt.

Efter en alldeles för kort lunch var det dags för dagens andra yoga med Johanna. Hade skyhöga förväntningar efter morgonens pass och det var kanske det som gjorde att jag faktiskt blev lite besviken. Första kvarten pratade hon oavbrutet i ett tempo som passar bäst på autobahn och helt ärligt blev jag mer stressad än lugn. Passet var ryckigare och hade inte alls samma flow som på morgonen. Och det där med handstående är inte riktigt min grej. Ännu. Men det kanske kommer. Stolt att jag kom upp på huvudet i alla fall.

Sist för dagen spinnade jag jorden runt på 80 minuter. Gerdahallens egna Lotta Bohlin och Karolina Frisk tog oss från Lund via Malmö, Europa, Afrika, Asien, Australien, Syd- och Nordamerika och hem igen. Roligt tema och ett tillfälle att utan att skämmas få spela CALCUTTA (I am a taxidriver…).

Tyvärr var passet så långt att man missade afron som kom efter. Den såg underbar ut, men jag fick nöja mig med att kika från kanten. Vilket driv! Se själva:

Summa summarum: en härlig träningsdag med massor av inspiration. Precis som det ska vara!

Och så lite bilder…

1 minut till start…

Snyggast (och varmast) i stan!

Ännu lyckligt ovetande om hur långt det ska bli…

Vasaloppet börjar med uppförsbacke…

Kävlinges snyggaste kranskulla! Eliten är i mål. Vi andra fortsätter…

Delmål 1 avklarat på dryga 4 timmar.

Vi som höll ut hela vägen!

Energipåfyllning

Aldrig har en pizza smakat så gott…

Spinning i 8 timmar och 18 minuter!!! (LÅNGT INLÄGG!)

Nu har jag hållit er på halster länge, så hur gick det nu då???

Efter 5,5 timmars sömn ringde väckarklockan alldeles för tidigt. Hade packat väskan redan innan vi åkte till Portugal så det var bara att hoppa rätt ner i kläderna, slänga i mig en god frukost och ge mig iväg. Klockan 8 satt vi bänkade på cyklarna, redo för en utmaning på obestämd tid. Vår målsättning var att cykla till Jimmy och Fredrik båda var över mållinjen.

Vet inte om det var för att jag var inställd på en lång dag, men första fyra timmarna bara flög iväg. Jag och Christel (som jag teamade med) bytte plats på instruktörscykeln en gång i halvtimmen och jag tyckte inte vi gjorde annat än att just byta plats. Typ hela tiden.

Var noga med att fylla på med energi, blåbärssoppa, banan, kexchoklad, runekakor (både köpta och hemmagjorda!), you name it. Allt slank ner under dagen. Men så dippade jag aldrig heller på energi.

Efter elitens målgång strax efter kl 12 lämnar halva gänget salen medan sju stycken fyller på med tunnbrödrullar och snällt trampar vidare. Ett par nya friska krafter kommer in för att hjälpa hjälpa oss sista halvan. I salen finns nu en salig blandning av ömma nackar, onda rumpor och brinnande fötter. Fötterna är mina, de känns som storlek 48. MINST. Byter till nya skor vid tvåtiden och det känns helt underbart.

Hela tiden får vi sms om hur det går för gubbarna i spåret. Jimmys tid pekar mot strax under sju timmar och det är alltså Fredrik som kommer att bli den avgörande faktorn för hur länge vi egentligen ska bli sittande på cykeln. En första prognos visar att klockan förmodligen hinner bli 15.56 innan målgång – helt ok. Men redan vid andra prognosen har tiden justerats till 16.41. En djup suck i församlingen. Men skam den som ger sig, nästa bud ligger på 16.05 och vi får nytt hopp. För att sedan tappa modet när nya prognoser i tur och ordning visar 16.21 – 16.37 – 16.21 och 16.23.

14.49 ser vi Jimmy i bild när han glider över mållinjen. Vi tjoar och skriker och vinkar. Han blir kvar i bild länge men hur mycket vi än vinkar i Kävlinge så vinkar han inte tillbaka…

Här någonstans börjar det pratas pizza i lokalen och vi övertalar Jörgen i receptionen att fixa. Tanken på pizzan håller oss vid liv till sista pausen kl 15. Vi mumsar i oss några bitar och trampar vidare. Vid det här laget ligger folk med huvudena på styret och cyklar. Jag känner mig fortfarande helt ok i både energi och muskler. Fötterna bränner lite men det funkar. På någons skidor läser jag:

”PAIN IS TEMPORARY, QUITTING LASTS FOREVER” (Lance Armstrong)

Så sant så sant. Bara att bita ihop alltså.

En sista prognos visar på 16.21. Två minuter kortare än förväntat. Jubel i lokalen. Ett jubel över 2 futtiga minuter. Det säger en del om hur det känns efter 8 timmar…

Jag får ett sms när 600 meter återstår och nu börjar vi spana. Det kryllar av folk och nummerlapparna är svåra att urskilja. Dum som jag är har jag inte kollat vilka kläder han tog heller. Så vi spanar i blindo. Men så plötsligt kommer han. Jag skriker till, vi tjoar och hjälper honom över mållinjen. Eller så är det han som hjälper oss…

Åtta timmar och arton minuters spinning har nått sitt slut. En grym utmaning är genomförd. Jag är stolt, jag är glad och jag är trött. Jag är tacksam för alla som ville spinna med oss och som tappert cyklade - om det så var 4 timmar, åtta timmar eller en enda. TACK TACK FÖR ERT STÖD!

Väl hemma får jag det här sms:et:

“Jag är så imponerad över din ork och glädje du sprider i spinningsalen trots att du varit på värsta träningslägret i en vecka och sen kör spinning i 8 timmar! Imponerande var ordet”

Värmande ord. Så glad jag blev!

Långt inlägg. Utan bilder. Helt fel enligt regelboken om hur man gör en bra blogg…  Men vad fasen, jag ville inte hålla er på halster längre. Så fort jag får tillgång till bilderna kommer en lång radänga. Håll till godo.

Runner’s world

Se vilka som pryder framsidan på Runner’s world! Och här kommer lite fler bilder från gårdagen:

Dags att bita i det sura äpplet!

Vid förra årets Vasaloppsspinning bestämde sig två tappra män för att 2010 skulle det minsann bli Vasalopp på riktigt – på skidor!

Lite lagom kaxig efter halva uppvärmningen kläckte jag ur mig att jag minsann skulle spinna tills de kom i mål! Viveca var inte sen att hänga på.

Det var ett år sen och man kunde ju tänka sig två scenarier:

1) De tappra männen var inte så tappra och skulle aldrig göra slag i saken
2) Ingen skulle komma ihåg vad jag och Viveca sagt..

Tyvärr blev det inte så. De två tappra männen ÄR tappra och kör Vasaloppet. Och INGEN har glömt vad vi sa. Så nu mina vänner har jag detta framför mig den 7 mars:

8.00-12.10 (cirka): Vasaloppspinning. Jag teamar med Christel.
12.10 (ca) – 13.00: Viveca och jag slöspinnar och fyller på med energi
13.00-14.00: Spinningpass. Instruktören kan vara lite trött…
14.00-14.15: Paus för alla utom Anna och Viveca som slöspinnar lite till.
14.15-15.15: Spinningpass: instruktören kan vara lite mer trött…
15.15-målgång: De som vill stannar och stöttar två TÄRDA tjejer. Hur länge det blir är det ingen som vet.

Är det här knäppt eller knäppt???

Spinn of hope

Nu är anmälan öppen till årets Spinn of hope där målet är att samla in 1.000.000 kronor till barncancerfonden.

Den 27 mars spinnas det hejdlöst på anläggningar runt om i Sverige - från kl 07 på morgonen och 12 timmar framåt.

Förra året cyklade jag 4 timmar i Helsingborg och om det äventyret kan ni läsa här.  I år överväger jag Malmö…

Finns det någon som vill dela cykel med mig?

MegaPower

Jag ska till Hälsomagasinet i Svalöv och gästspela  i morgon - Army och spinning var beställt. Ska bli jättespännande, och jag ser riktigt framemot att få chockstarta Svalövsbornas dag med en tuff Armyklass.

Sen var det det där med spinning… Att sätta ihop en spinningklass är ok. Att hitta på ett namn på den är desto svårare. Jag fick total idétorka, hjärnsläpp och gröt i huvudet. Samtidigt. Därför bad jag dem själva att hitta på något…

Resultatet? MEGAPOWER. Känns som jag har lite att leva upp till nu. Får nog brassa på med det tunga artilleriet…

Inspiration!

Det här hade varit lite roligt:
-----------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------

Fast Göteborg är lite långt bort. Men drömma kan man väl få på en fredag?

Rosabandetspinning i Kävlinge…

I Göteborg cyklar de fortfarande. Ja de är faktiskt inte ens halvvägs… Men i Kävlinge är vi klara och i mål.

Vår start gick redan kl 9 men då var jag hemma och panikstädade inför kvällens födelsedagsmiddag. Jag fick inte komma till förrän kl 12, då det var dags för mig att ta över spakarna.

Timme nummer 4 är inte den tacksammaste att göra sin entré på. Deltagarna är trötta, smått uttråkade och kollar på klockan. De har cyklat länge, men än är det för långt kvar för att börja räkna ner. Lokalen är mättad av svett och fukt. Det känns som att gå in i en bastu och svetten börjar rinna innan man ens fått i skorna i pedalerna.

Andra passet fick vi in lite friskt blod i form av glada barn. Utmaningen för föräldrarna var att aldrig se tröttare ut än barnen. Men helt ärligt så lyckades de inte till 100%…  :)

Sista timmen kantades av onda fötter och krampande ben, men alla fortsatte att kämpa hela vägen i mål. Det är grymt att se vilka fighters det finns. Stort tack till alla som kom och kämpade. Ni är bäst!

Rosabandet med extra utmaning…

Kävlinges lilla rosabandetspinning närmar sig med stormsteg. Pga manfall på instruktörssidan fick jag äran att köra tre av passen själv. Inte bästa uppladdningen för Yddingeloppet, men framför allt lite tjatigt för deltagarna.

Så nu blir veckans utmaning att hitta på tre så olika pass som möjligt så de inte märker att det är samma gamla jag tre gånger på raken…  Eller en lösmustasch kanske är ett enklare alternativ??

Dessutom har jag lurat med svärmor på sista passet och hon har bestämt sig för att spinning är det tråkigaste som finns. Jag ser ett visst behov av att överbevisa henne och det är väl det som är den allra  största utmaningen! Undrar om man kan spinna till denna…  ehrm…

Jahaja...

... då vet man vad man ska göra sista helgen i oktober. Rosabandetspinning i Göteborg. 25 timmar. Hur många vågar man?

Tonight's the night!

Benvärmarna utprovade. Frågan är nu hur skönt det är att spinna i body med tryckknappar i grenen??? Får ha med mig ett ombyte i reserv.

80-tal it is. Mellan 21.00 och midnatt är Kävlinge i gungning. Be there or be fyrkant.



PS: glöm inte att öva på falsetten!

Äntligen!

Äntligen nått kul för oss i södern:



Check this out! En dag fylld med free power dance, dynamic training, dance aerobic, step, yoga och outside training.

Varför de envisas med att prata english vet jag inte. Lite fånigt, men vi skåningar kanske inte skulle förstå annars. För att inte tala om norrlänningarna....

Uppvisningen i bilder

Det skedde inga mirakel. Det blev inget Lundalopp. Så här blev det istället:

Blogger Bootcamp!

En lång härlig träningsdag är till ända. Det har varit en intensiv dag med mycket träning. Det har varit ett perfekt genomfört arrangemang – tack alla ni som ordnade detta!

Dagen startade med Tessans spinning. Ett pass som bestod av tempointervaller och backar. Jag hade höga förväntningar på passet och Tessan uppfyllde dem allihopa. Jätteroligt och tufft. Precis som spinning ska vara. Cyklarna var dock lite osköna och tröga i motståndsregleringen. Dessutom lät de som ett gäng skördetröskor. Tur att vi fick bra musik som kunde överrösta!

Nästa pass var Bootcamp. Har aldrig testat det innan och jag ska erkänna att jag var lite nervös. Två Gunnar (eller hörde jag fel?) i militärbyxor och kängor. Skulle jag verkligen orka detta? Jag blev frälst från första stund. Bootcamp is the shit. Mycket parövningar. Många KONSTIGA parövningar som resulterade i löv i håret och grus i brallorna. Stundtals aptungt men hela tiden fantastiskt roligt. Det här vill jag göra igen!!!

Kycklingsallad i den Stockholmska vårsolen. Fast under parasoll… Gott och välbehövligt. Emma som jag satt med vid bordet (och som jag lite tidigare kånkat omkring med på ryggen) visade sig komma från Umeå precis som jag. Världen är liten ibland!

Sen kom det roliga. Utlottning av priser. En egenskap jag har är att jag ALDRIG vinner på lotteri. I hela mitt liv har jag bara vunnit en gång – en ful tavla på en katt. Det var i femman. Idag blev det ändring på det! Jag vann! Och inte vad som helst utan en juicepress från Philips!!!! Hur kul som helst. Nu ska här experimenteras!

Kostföreläsning med Mela. Avslappnat och intressant. Hade kunnat vara lite längre för det kändes som hon hade mycket spännande att berätta.



Functional moves med Cizzi. En trilskande stereo störde lite men övningarna var bra och musklerna fick jobba ordentligt.

Dans med Caroline Nilsson. Trodde inte jag skulle hänga med men passet var hyfsat enkelt och det var skönt att få dansa loss lite i slutet på dagen. Caroline har en otroligt skön stil och man önskar man kunde se en tiondel så cool ut. Emellanåt kände jag mig riktigt vass. Det var när jag glömde att titta mig i spegeln. När jag stunden senare råkade titta mig i spegeln kom verkligheten ikapp….

Jag hoppade över relaxandet i badet eftersom jag fått erbjudande om skjuts till stationen. Och med två väskor, en väl tilltagen goodiebag och en juicepress modell STOR kändes den där skjutsen väldigt lockande.



Det var färre kända ansikten än jag trodde, men det var jättekul att träffa både bloggare och läsare. En otrolig variation på passen gjorde att man alltid var taggad och på g. En jätterolig dag verkligen. Och den där Boot Campen..... så himla gott. Vill mera!

Coyntha och Magdalena