Orka mera! - bloggen om kost & träning

Smoothie modell skåp-rens

2010-03-10T15:09:00.001+01:00

Köpte lite Raw Mesquite från Renee Voltaire som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av. Och sen var det burken med jordnötssmör… och de övermogna frusna bananerna…

Så här blev det:

2 dl Alpro sojamjölk
0,5 fryst banan
0,5 msk kakao
0,5 msk raw mesquite
1 msk jordnötssmör

Mixas. Krämigt och gott!

Test: Craft warm run sock

2010-03-10T12:50:00.001+01:00

Jag är kär. I ett par strumpor.

Jag har grävt mig djupare ner i min Craft-låda för att fortsätta utvärderingen av deras kläder. Den här gången är det Craft Warm Run Sock som ska synas i sömmarna.

Förr i tiden, medan dinosaurierna fortfarande levde, sprang jag omkring i vanliga bomullsstrumpor och var fullständigt nöjd med det. Sen jag började med funktionsstrumpor har jag bara blivit kräsnare och kräsnare. De måste vara lagom tjocka, lagom varma, lagom lite sömmar, lagom kompression och viktigast av allt lagom stora! Har man fötter smala som längdskidor är det lätt att det blir Kalle Anka-varning på strumporna.

X-socks har länge varit min favorit, både som vanlig strumpa och som kompression. Nu har dom fått en konkurrent i Craft. Strumpan är så mjuk och gosig att jag helst inte tar den av mig. Den har en utmärkt passform och sitter som en smäck runt foten med lite extra stöd och kompression runt mittpartiet. Den är lagom varm och jag blir aldrig fuktig i den, faktum är att dom nästan är helt torra när jag har sprungit. Och då har jag sprungit i allt från ett par minusgrader i Sverige till plus 15 i Portugal.

Designmässigt en helt vanlig strumpa. Svart med ett orange fält. Diskret och bra. När jag har korta tights tycker jag strumporna blir lite långa men då har jag bara vikt ner kanten lite.

Gaah, jag älskar denna strumpa!

Tidigare tester:
Underställströja Pro Zero Extreme
Cykelbyxa Craft Active Short
Vintertights: Performance Run Wind tight

Monte Gordo vecka 9

2010-03-09T11:25:00.001+01:00

Som ni nog har märkt hade jag en underbar träningsvecka i Portugal förra veckan. Och om det inte har gått fram tillräckligt tydligt redan så kan jag varmt rekommendera denna resa. Det var en vecka med mat, träning och vila. Och testande av gränser.

Jag har lyssnat på fantastiska föreläsare i form av Pasi Salonen och Rune Larsson. Får ni någon gång tillfälle att lyssna på dessa två, så ta tillfället i akt. Satt med skrattet i halsgropen under hela Runes timme och när Pasi talade var det nära till både skratt och gråt. Har några fler bilder att dela med mig av innan jag lämnar denna vecka bakom mig och går vidare mot nya utmaningar.

Föreläsare i världsklass!

Dagens återställare – varm choklad! Crossfit i sanden!

Och så bara liiite till! Åhej!

Viveca goes Friskis… Hon är galen!

Våra nya bekantskaper från Lomma – Linn och Jane. Med dessa brudar kommer vi att springa många härliga mil framöver! Jätteglad att jag fick äran att lära känna er!

Och så lite bilder…

2010-03-08T23:12:00.001+01:00

1 minut till start…

Snyggast (och varmast) i stan!

Ännu lyckligt ovetande om hur långt det ska bli…

Vasaloppet börjar med uppförsbacke…

Kävlinges snyggaste kranskulla! Eliten är i mål. Vi andra fortsätter…

Delmål 1 avklarat på dryga 4 timmar.

Vi som höll ut hela vägen!

Energipåfyllning

Aldrig har en pizza smakat så gott…

Runekaka – Kävlinge style

2010-03-08T16:29:00.000+01:00

En av deltagarna på gårdagens låånga spinning hade bakat och tagit med egna Runekakor. De liknade på intet sätt de köpta men det vetetusan om de faktiskt inte var snäppet ännu godare!!!!

Här är receptet:

Kolasås:
3 dl vispgrädde
3 dl ljus sirap
3 dl socker

Allt kokas tills man kan göra "kulprovet". Tar 30-60 min.

Torra ingredienser:
Havregryn ca 5 dl
K-special ca 5 dl
1 påse paranötter
100 g mörk choklad
1 påse torkade aprikoser
1 påse mandlar

Mixas i matberedare tills man får önskad storlek på bitarna.

Blanda allt torrt med den varma nykokta kolasåsen och rör väl. Extra K-special kan tas i om det är för mycket sås i smeten.

Packa allt i en fyrkantig form med bakplåtspapper. Smeten är mycket klistrig, olja fingrarna så går det lättare.

Låt den stå tills dagen efter och skär sedan upp lagom stora "bars" och lägg plastfolie om. Kan frysas!

Spinning i 8 timmar och 18 minuter!!! (LÅNGT INLÄGG!)

2010-03-07T22:11:00.001+01:00

Nu har jag hållit er på halster länge, så hur gick det nu då???

Efter 5,5 timmars sömn ringde väckarklockan alldeles för tidigt. Hade packat väskan redan innan vi åkte till Portugal så det var bara att hoppa rätt ner i kläderna, slänga i mig en god frukost och ge mig iväg. Klockan 8 satt vi bänkade på cyklarna, redo för en utmaning på obestämd tid. Vår målsättning var att cykla till Jimmy och Fredrik båda var över mållinjen.

Vet inte om det var för att jag var inställd på en lång dag, men första fyra timmarna bara flög iväg. Jag och Christel (som jag teamade med) bytte plats på instruktörscykeln en gång i halvtimmen och jag tyckte inte vi gjorde annat än att just byta plats. Typ hela tiden.

Var noga med att fylla på med energi, blåbärssoppa, banan, kexchoklad, runekakor (både köpta och hemmagjorda!), you name it. Allt slank ner under dagen. Men så dippade jag aldrig heller på energi.

Efter elitens målgång strax efter kl 12 lämnar halva gänget salen medan sju stycken fyller på med tunnbrödrullar och snällt trampar vidare. Ett par nya friska krafter kommer in för att hjälpa hjälpa oss sista halvan. I salen finns nu en salig blandning av ömma nackar, onda rumpor och brinnande fötter. Fötterna är mina, de känns som storlek 48. MINST. Byter till nya skor vid tvåtiden och det känns helt underbart.

Hela tiden får vi sms om hur det går för gubbarna i spåret. Jimmys tid pekar mot strax under sju timmar och det är alltså Fredrik som kommer att bli den avgörande faktorn för hur länge vi egentligen ska bli sittande på cykeln. En första prognos visar att klockan förmodligen hinner bli 15.56 innan målgång – helt ok. Men redan vid andra prognosen har tiden justerats till 16.41. En djup suck i församlingen. Men skam den som ger sig, nästa bud ligger på 16.05 och vi får nytt hopp. För att sedan tappa modet när nya prognoser i tur och ordning visar 16.21 – 16.37 – 16.21 och 16.23.

14.49 ser vi Jimmy i bild när han glider över mållinjen. Vi tjoar och skriker och vinkar. Han blir kvar i bild länge men hur mycket vi än vinkar i Kävlinge så vinkar han inte tillbaka…

Här någonstans börjar det pratas pizza i lokalen och vi övertalar Jörgen i receptionen att fixa. Tanken på pizzan håller oss vid liv till sista pausen kl 15. Vi mumsar i oss några bitar och trampar vidare. Vid det här laget ligger folk med huvudena på styret och cyklar. Jag känner mig fortfarande helt ok i både energi och muskler. Fötterna bränner lite men det funkar. På någons skidor läser jag:

”PAIN IS TEMPORARY, QUITTING LASTS FOREVER” (Lance Armstrong)

Så sant så sant. Bara att bita ihop alltså.

En sista prognos visar på 16.21. Två minuter kortare än förväntat. Jubel i lokalen. Ett jubel över 2 futtiga minuter. Det säger en del om hur det känns efter 8 timmar…

Jag får ett sms när 600 meter återstår och nu börjar vi spana. Det kryllar av folk och nummerlapparna är svåra att urskilja. Dum som jag är har jag inte kollat vilka kläder han tog heller. Så vi spanar i blindo. Men så plötsligt kommer han. Jag skriker till, vi tjoar och hjälper honom över mållinjen. Eller så är det han som hjälper oss…

Åtta timmar och arton minuters spinning har nått sitt slut. En grym utmaning är genomförd. Jag är stolt, jag är glad och jag är trött. Jag är tacksam för alla som ville spinna med oss och som tappert cyklade - om det så var 4 timmar, åtta timmar eller en enda. TACK TACK FÖR ERT STÖD!

Väl hemma får jag det här sms:et:

“Jag är så imponerad över din ork och glädje du sprider i spinningsalen trots att du varit på värsta träningslägret i en vecka och sen kör spinning i 8 timmar! Imponerande var ordet”

Värmande ord. Så glad jag blev!

Långt inlägg. Utan bilder. Helt fel enligt regelboken om hur man gör en bra blogg… Men vad fasen, jag ville inte hålla er på halster längre. Så fort jag får tillgång till bilderna kommer en lång radänga. Håll till godo.

Dags att ladda om!

2010-03-06T14:52:00.001+01:00

7 dagars fullspäckade träningsdagar har knappt ens hunnit landa i kroppen och nu har jag bara 17 timmar på mig att ladda om batterierna till årets stora spinningutmaning: ca 8 timmars vasalopp på spinningcykel!!

Kan väl erkänna att tajmingen inte är den bästa men Vasaloppsledningen ville visst inte flytta loppet för att jag var lite sliten…

Klockan åtta i morgon går starten. I OS-mössa och skidhandskar. Åtskilliga muggar blåbärssoppa senare förväntar vi oss en målgång kring 16. Skänk mig en tanke, snälla, jag kommer att behöva det!

Fredag

2010-03-05T17:33:00.001+01:00

I vanliga fall är fredag något positivt. Fast inte idag, för det betyder att denna underbara vecka snart är slut. I morgon är det dags för hemresa.

Alldeles strax är det dags för “pricka tiden”, en tävling där det gäller att gissa sin tid på 5250 meter och sen komma så nära som möjligt. Utan klocka…

Hade gissat 28:52 vilket skulle motsvara 5:30-fart. Man är ju trots allt lite sliten. I natt när underbenet bultade som värst bestämde jag mig dock för att stå över. Det känns minst sagt skit, piss och elände. Löpningarna har ju varit själva höjdpunkterna på den här resan och en stor del av sammanhållningen. Det är aptråkigt att stå över sista dagarna och det svider i hela själen.

Istället ägnar jag idag och i morgon åt yoga och core, två saker som jag verkligen behöver och som i vanliga livet hemma ägnas alldeles för lite tid. Jag vet att det är bra för mig ändå sörjer jag lite den löpning jag missar.

Men som någon klok sa, man ska vara hel även efter denna vecka och åttatimmarsspinningen på söndag blir nog snäppet mindre plågsam om jag inte kommer helt utmattad i benen.

Fast skit känns det i alla fall.

Så som jag vill ha det… (Bild från gårdagens bergspass)

Ont…

2010-03-04T15:25:00.001+01:00

Det är svårt att återhämta sig här. Har hittills samlat närmare 11 mil löpning i veckan, 3 timmar yoga, lite core, och funktionell träning. Nu börjar det kännas…

Fick lite ont på framsidan underbenet under femmilaren. Tog det lugnt igår och i morse kändes det bättre. Lagom till bergspasset – veckans happening.

Hade siktat in mig på 24 km men fick nöja mig med 14. Det skar som knivar i nerförsbackarna. Lite typiskt eftersom omgivningen var underbar och solen framme för första gången i veckan. Jag kände mig stark och hade hjärnan fått bestämma hade jag fortsatt hur länge som helst. Jättepigg i ena benet, jätteladdad mentalt, men kniven i andra benet fick bestämma så jag nöjde mig med ett varv.

Nu ska jag kurera mig resten av eftermiddagen i den lila soffan här på internetcafét. Tillsammans med jordens godaste varma choklad…

Fler bilder kommer när jag kommer hem!

Runner’s world

2010-03-03T15:30:00.001+01:00

Se vilka som pryder framsidan på Runner’s world! Och här kommer lite fler bilder från gårdagen:

52 km löpning!

2010-03-02T22:04:00.001+01:00

unde inte missa tillfället att springa med Rune. Testa riktig ultra bland apelsinlundar och häftig natur. Att det skulle blåsa och regna avskräckte mig inte. Med på färden: 16 andra galningar varav galnast av alla – Viveca, som innan detta som längst sprungit 12 km.

Lämnade hotellet nio på morgonen för att glida de första 5 km längs stranden. Lugnt och fint tempo och en första chans att bekanta sig med övriga i gänget.

Vid 17 km stannade vi för en första fikapaus. Fick mig en tallrik soppa och en runekaka och hann bli lite lagom nerkyld innan det var dags för etapp 2.

Väl ute kom värmen fort tillbaka och det kändes skönt att springa vidare. Strax innan stopp nr 2 (32 km) började jag känna mig otroligt hungrig men drömmarna om en god lunch grusades när vi insåg att vårt mat-hak endast serverade chips och godis. Dagens lunch blev följdaktligen en liten påse chips och en TWIX. Helt enligt kostcirkeln!

Säga vad man vill om chips men som bränsle funkade det fint. Fick grym energi och benen bara matade. Vid 40 km började jag känna av framsidan av underbenen och jag var rädd att det roliga skulle sluta där och då. Bet ihop till sista matstoppet där jag fick i mig mera Runekaka och lite vatten.

Energin gick rakt dit den skulle och jag kände mig grymt stark inför de återstående 7 kilometrarna. Dessa sista kilometrar släpptes farten fri och vi behövde inte längre hålla ihop gruppen. Jag hamnade i ett gäng som höll precis min fart och det var skönt att sträcka ut benen lite sista biten. Kände mig som en duracellkanin och hade kunnat fortsätta en bit till!!

Direkt efter målgång vid hotellet hoppade vi i med underbenen i den ISKALLA poolen för att påskynda återhämtning. Jag hoppas det funkar för det var en näradödenupplevelse med det kalla vattnet.

Dagen är slut. Jag är grymt nöjd med att jag vågade testa och att jag härdade ut hela vägen med hedern i behåll. Dessutom grymt imponerad av Viveca som efter ett halvårs löpning nu kan titulera sig ultralöperska!!!

Monte gordo dag 3 –livet leker

2010-03-01T15:08:00.001+01:00

Vilket liv jag har just nu. Äta, träna, sova. Och sen på det igen.

07.30 Galen yoga. Instruktören var helt crazy och det var riktigt jobbigt. Men kul. Och frukosten var så underbar efteråt!

10.15 Crossfit på stranden. 20 knäböj, 10 armhävningar, 20 situps, 10 burpees och en avslutande 100 m sprint. Gånger 6,5! Tufft, svettigt och sand i brallan. Vi körde barfota och sanden mellan tårna var underbar. Viveca avslutade med ett dopp i havet. Jag som redan tagit mitt årliga dopp stannade vid kameran…

Ikväll väntar 12 km distanslöpning som uppvärmning inför morgondagens femmilare. Min första ultra på evigheter. Och Vivecas premiär. Mumma!

Monte Gordo dag 2

2010-02-28T16:40:00.001+01:00

Det blir mycket text och lite bilder. Har ingen möjlighet att föra över bilderna från kameran så ni får hålla till godo tills jag kommer hem.

Började dagen med yoga klockan 07.30. INNAN frukost. Ni som känner mig vet att jag inte kan gå längre sträckor än mellan sängen och kylskåpet innan frukost. Möjligen via toan… Hur som haver, det funkade – ingen dog.

Jag gillade yogan. Den skulle vara basic men jag tyckte allt vi var ganska avancerade emellanåt, och när det vankades handstående fick jag ge upp. Men annars en härlig start på dagen.

Frukosten smakade gott efteråt och vi började prata med två tjejer från Lomma som visst kände till min blogg och att jag testat crossfit… haha, märkligt när folk vet saker om en som man inte vet att dom vet.

Anyway, efter frukost tre djupa andetag i sängen innan det var dags för cirkelfys à la Friskis & Svettis. Konceptet är jättebra, funktionell träning i stationsform. Precis som jag själv vill ha det. Dock är allt paketerat i någon slags klämkäck friskis-kostym från åttiotalet som jag har lite svårt för (och nu kommer jag få på moppo från hela friskis-sverige…gaaah!)

Nu väntar lunch på stan, föreläsning om pulsträning samt ett fartlekspass ikväll.

Monte Gordo dag 1

2010-02-28T16:37:00.001+01:00

Kom fram till hotellet strax innan kl 17 efter lite förseningar längs vägen. Med en snålt tilltagen flygplanslunch i magen var det tur att jag hade min sedvanliga panikpåse nötter i väskan, för 17.30 skulle vi stå ombytta i receptionen för veckans första löppass.

Vädret var kanske inte helt enligt önskemål, mulet med riktigt friska vindar, men omgivningen var helt fantastisk. Vi sprang på breda stigar i skogen på mjukt härligt underlag. Och när man väl fick upp värmen var vädret inget bekymmer. Bra start!

Fortsättningen vid middagsbuffén lämnade dock lite kvar att önska. Stentorr fisk med slemmiga konservmorötter… och till efterrätt gelé i alla former och färger.

Kvällen spenderades sedan med välkomstmöte där vi fick träffa alla ledare och bekanta oss med schemat för veckan. Vet inte hur det ska gå att få ihop allt jag vill göra!!!

Slicka skålen?

2010-02-26T12:09:00.001+01:00

Man vet att man är gröt-fanatiker när man skrapar upp den sista havregrynsgröten med slickepott…

Å andra sidan är det sista gröten på mer än en vecka och då får man passa på så inget går till spillo.

I kväll åker vi alltså till Stockholm för att flyga vidare till Portugal i morgon. Löpmässigt kan jag inte bli mer laddad. Har inte sprungit på hela veckan och det riktigt kryper i benen. Mycket löpning kommer det att bli. Dessutom har jag ett yoga-projekt och det är att yoga varje dag så att jag kommer in i det ordentligt…

Datorn följer med så jag lovar att försöka rapportera så gott det går.

Jag har blivit med buff!

2010-02-25T12:09:00.001+01:00

En buff –tusen möjligheter. Typ. Har fortfarande inte lyckats få till det… Här är mina tappra försök:

Jag får nog gå in här och lära mig mer…

Ingen struktur whatsoever…

2010-02-24T17:08:00.001+01:00

Det här är en mellanvecka. En sån där i-väntan-på-nått-bättre-vecka. All träning sker totalt ostrukturerat och utan mål. Och det stör mig.

När jag springer vill jag veta om jag springer för att bli snabb eller uthållig. Jag vill veta syftet med det jag gör. Inte bara slöspringa. När jag väljer yoga har jag ett syfte med det. Den här veckan har inget något syfte. Det är träning som bara blir.

I måndags steppade jag. Efteråt hade jag en sån där JAHA-känsla i kroppen. Var det inte mer? Skulle jag inte bli mer svettig? Vad gav det här passet mig egentligen, mer än 60 minuter glad musik från 2009? Jag hade inget svar, kändes bara som en promenad i parken.

Pga underlaget har jag inte kunnat springa heller. Saknar pulskurvorna efter ett genomfört pass. Saknar att jämföra målet med utfallet. Saknar känslan av att det jag gjort plösligt fört mig ett steg närmare det jag tränar för.

Och idag. Förbränningsspinning. Lugnt och fint. Som återhämtning i en tuff vecka älskar jag förbränningsspinning. Där har den ett syfte. Som ett pass i en övrig lågintensiv vecka känns det inte lika intressant. Då för det mig inte närmare.

I morgon får jag pulsa och träna utanför bekvämlighetszonen för första gången denna vecka. ÄNTLIGEN!

Impad av mina mammor

2010-02-24T14:51:00.001+01:00

Det finns mammor som ägnar sin föräldraledighet till att fika. Sen finns det dom som tränar. Jag har äran att träffa den senare kategorin. I vått och torrt, i ur och skur kommer de för att stärka upp sina muskler och sin kondition. Många har hängt med sen i april när jag drog i gång bootcampen och det är fantastiskt att se hur starka de blivit.

Go mamas go!

En lång dag…

2010-02-23T22:55:00.001+01:00

Här kan alla Vasaloppsåkare beräkna sin sluttid. Beräkningen ovan gäller min man. I sju timmar och trettio minuter ska han alltså åka skidor. I sju timmar och trettio minuter ska jag roa mig på en spinningcykel!!! Undrar vilket som är värst.

Vilket härligt väder!

2010-02-23T09:01:00.001+01:00

Jag är toktrött på snön. Jag nästan kräks på den. Jag hatar att inte kunna cykla och springa. Jag hatar att sopa bilen och få snö innanför skorna. I Skåne brukar våren komma den 22 februari. Jo tjena!!!

Men det finns ett ljus i tunneln och det stavas Portugal.

18 grader på lördag. Yoga. Morgonjogg. Core. Dans. Löpning. Gympa. Styrketräning. Föreläsningar.

Det kommer inte gå någon nöd på mig. Nu får man bara hoppas att tåget till Stockholm på fredag inte är inställt så vi missar flyget…

Bad instructor day?

2010-02-22T22:52:00.001+01:00

Att det finns bad hair day vet väl alla men finns det dåliga instruktörsdagar också? I så fall hade jag en idag.

Mammaträningen kändes tråkig, fick liksom inte upp gnistan. Steppen på Gerda kändes riktigt B. Tyckte folk kollade konstigt på mig, som om jag glömt knäppa gylfen eller tagit tröjan bakåfram. Fast det dubbelkollade jag minst 25 gånger och det satt verkligen som det skulle.

Och så armyn. Kändes inte heller hundra. Vet inte varför, bara en känsla. För mycket av allt och för lite av något. Typ.

Gaah, nya tag i morgon. Faktiskt redan klockan 07…

Crossfit Malmö!

2010-02-21T21:53:00.001+01:00

Äntligen var det dags för min crossfit-premiär! Har hört så mycket positivt om denna träningsform så förväntningarna var minst sagt höga! Ställde t om in morgonlöpningen för att komma dit riktigt utvilad och taggad. Redo att ta tokslut.

Brottsplatsen var Västra hamnen i Malmö där CROSSFIT MALMÖ precis slagit upp portarna.

Passet var ett intro pass och instruktörerna gick noga igenom varje övning och vad som var viktigt att tänka på. Vi fick prova allt från air squats, burpees, box jumps till svingar med kettlebells. Så här såg det ut:

Uppvärmning. Halva gänget stod jägarsits medan halva sprang omkring…

-Våga inte släppa bandet!

Djup koncentration…

-ÅHEJ!

Den högsta lådan i hela världen!!! 50 cm och som Mount Everest ungefär!

Dagens WOD.

2 jobbar. En vilar. En vilar i planka. 25 reps per person.

Go go go!

Mera jättebänk!

Kameran hade inte en chans att hänga med i vårt tempo!

Burpee nummer 40. Fick ärva 15 av Christel!

Och en snabb avslutning på min bäste vän foamroallern!

Så här glada var vi efteråt!

Så vad tyckte jag då?

Jag gillade allt! Grymma övningar, trevliga och peppande instruktörer. Cool lokal och skojiga redskap. Har faktiskt inget alls att klaga på! Möjligtvis att det tog slut så fort…

Tack Crossfit Malmö för ett superkul pass - we’ll be back!

Förälskad

2010-02-20T20:00:00.001+01:00

Jag är förälskad i den svenska os-mössan. Och det är jag visst inte ensam om…

Hur som haver. Jag googlade rätt på mönstret och gav det lite snällt till min mamma. Jag hoppas hon fattade vinken…

Armhävningar!

2010-02-20T13:23:00.001+01:00

Igår var det armhävningsfrossa på armyn. Och efter diverse krokodiler och andra djur var armarna spagetti redan innan armhävningarna. Därför ser ni mig PÅ KNÄNA! Förfall är bara förnamnet.

Breda, smala, med klapp, utan klapp. Med benet i vädret, med armarna i vädret. Det enda som egentligen saknades var armhävningar med båda armarna och benen i luften samtidigt…

Power

2010-02-19T11:30:00.001+01:00

Vet inte varför jag blir så laddad av den här låten! Men det blir jag.