Snart dags för utecykling igen! Hoppas komma väl förberedd!
Vet inte om det bara är jag, men jag tycker spinningen håller på att förändras. Att bli mer cykel och mindre spinning. Mer sitta och mindre stå.
När jag började instruera spinning jobbade man i stående och vilade i sittande. En sittande backe blev aldrig någonsin lika tung som en stående. Och mycket stående var liksom själva definitionen på ett tufft pass.
Men så blev jag heller aldrig bra på att cykla (på riktigt) trots miljoner timmar i spinningsalen. Kanske för att man nästan ALDRIG står upp på en landsvägscykel.
Efterhand har jag börjat sitta mer och mer på spinningcykeln. Njuter av tunga sittande backar såväl som raksträckor med driv i högre kadens. Stå gör vi naturligtvis också men det är inte per automatik där vi ödslar krutet.
Får se om det gett resultat nu när vi förhoppningsvis snart får plocka fram landsvägshojen.
5 Kommentarer
Lotta
14 februari, 2013 kl 18:41Intressant det du säger. Jag har ju inte cyklat (inomhus) speciellt länge alls, och är ju helt färsk (bara ett par månader) som instruktör men har hört den diskussionen, att göra spinningen mer lik utomhuscyklingen och att det mer och mer (i alla fall hos oss, och som det verkar på flera ställen) går åt det hållet .
Jag som inte hållit på så länge känner inte alls igen beskrivningen att det mesta jobbet skulle göras stående och att man vilade sittande, men kan förstås inte svara för hur det var hos oss fem år tillbaka. Visst blir det en del stående, både på mina egna pass och de jag går på som deltagare, men bortsett från kanske någon enstaka stående sprint där vi både jobbar med relativt hög kadens och stort motstånd så är det definitivt sittande som de tuffa partierna ligger, i minutlånga tempoökningar med högt motstånd, och kort vila emellan, eller längre intervaller i 85-90 rpm med flera motståndsökningar.
Marre
15 februari, 2013 kl 10:37Bra inlägg! Jag har också funderat mycket på det här med spinning vs ”riktig cykling” och varför jag egentligen inte blir en bättre cyklist trots investering i spinningtid. Men du har givetvis rätt! På våra klasser står vi också upp när vi ”jobbar” och som sagt, hur ofta vinglar man runt stående på racern. Nä, just det. Tål att tänkas på….
Therese springer
16 februari, 2013 kl 11:31Det här inlägget borde instruktörerna på mitt gym läsa. Det är fortfarande väldigt mkt glada aerobicsinstruktörer som tycker att jumps är det roligaste i hela världen, och som verkar tro att en sittande cyklist är en lat cyklist. :P
Anna
16 februari, 2013 kl 12:34Helt galet ju! Men man får kanske vara glad att man inte gör armhävningar på styret längre. Och frysningar…. (fast det finns fortfarande på vissa ställen, är jag pinsamt medveten om!)
Anna
17 februari, 2013 kl 10:22Har just börjat köra spinning med förhoppningen att cykla bättre ute i sommar. Senaste passet insåg jag just att varför stå det gör jag ju inte ute å jumps varför? Men det är ju skillnad på cykel å spinning…