Aktuellt

Gammal är äldst

IMGP0379
Mitt första “riktiga” lopp – Lidingö 10 km i september 2005. Jag hoppas löpstilen är snitsigare nuförtiden…

Ibland tänker jag att det är synd att jag inte började springa förrän jag var 32. När man liksom redan är på nergång. Att det hade varit kul att se hur snabb man kunnat vara som ung och spänstig 20-åring. Och att ha så många fler friska löpar-år på sig innan krämporna sätter in.

Å andra sidan finns det dom som börjar vid 89 års ålder. Och som springer sin sista mara strax innan 102 år fyllda. Så än är det inte kört.

Markusloppet brukar sammanfalla med min födelsedag. Där skulle man ju kunna tillbringa sin hundraårsdag…

7 Kommentarer

  • Svara
    Rund är också en form!
    24 januari, 2013 kl 14:32

    Jag började när jag 31 år så jag vet precis vad du menar. Varför testade man inte innan? Men det verkar ju lovande att man kan hålla på i 70 år till ;-)

  • Svara
    föräldrafitness
    24 januari, 2013 kl 16:18

    Jag håller med började också med 32 år. Jag hade tidigare som mål att klara ett marathon innan jag dör (det säger ju rätt mycket om vad jag tänker om långdistans), numera efter ett ha testat och blivit biten så har jag ändrat målet till tidsbestämt.

  • Svara
    Madde
    24 januari, 2013 kl 18:29

    Känns bra bra att du började vid 32 =)
    Då vet jag att jag inte är för gammal……

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2013 kl 15:32

      Nej du har några år på dig att komma i fatt. Kör hårt :)

  • Svara
    Anna-Yogamala
    25 januari, 2013 kl 06:07

    Vad fick dig att börja springa? Hade du tränat något annat tidigare? Blev väldigt nyfiken av ditt inlägg då jag trodde du hade sprungit hela ditt liv. Kram Anna

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2013 kl 15:37

      Oj, det här hade jag kunnat skriva ett helt blogginlägg om :) Blev sugen på att springa efter att år efter år stått vid sidan om och hejat på Fredrik på olika lopp. Började så smått innan min andra graviditet men la av helt när jag blev gravid och återupptog det några år senare. Blev fast först när jag började springa lopp och fick något att sträva mot. insåg ganska fort att jag var bättre på längre distanser och ökade på efter hand. Marathon sprang jag första gången 2008, många år tidigare än jag hade tänkt,.. Fastnade för distansen och fortsatte med det. Har alltid tränat men som sagt inte löpning. Har mer varit aerobic-tjejen i yngre dagar :)

      • Svara
        Anna-Yogamala
        26 januari, 2013 kl 04:58

        Ja vem har inte varit aeorobic-tjejen i yngre dar!?! Åh ljuva 1990-tal för min del ;)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.