Jag lever och bor i mjukisbyxor eller träningskläder. Finns liksom ingen anledning till annat när man antingen jobbar hemma, springer eller kör pass på gymmet. Men steget till en Onepiece känns ändå lite långt. Vågar man verkligen öppna när det ringer på dörren, om man har en sån på sig?
Efter rekommendationer från Sofy har jag nästan bestämt mig. Ni kan kalla mig jättebäbis sen…
(och skriv nu inte att den är ful, för det vet jag…)
23 Kommentarer
Thomas
16 mars, 2011 kl 15:24Är det bara jag som tycker att de där känns väldigt mycket husvagnsemester?
:-)
Sarah
16 mars, 2011 kl 16:38Jag trodde redan du var övertygad! Hallå, hur lång tid tar det för dig att fundera?! Bry dig inte om vad de som står på andra sidan dörren tycker. Det är det skönaste som finns! Det här är myskläder med klass! Jag räknar med att den finns i dina ägor inom en snar framtid. Punkt.
Malin L
16 mars, 2011 kl 16:52Du vet att den är ful, men måste den ha det fularenfulaste mönstret också?!?
Jenny
16 mars, 2011 kl 17:36Jag lever, bor och andas också mjukis/träningskläder så därför kändes det riktigt konstigt när jag idag bjöd på en bild i jeans….det händer liksom inte! För övrigt så tycker jag den där dressen ser oerhört skön och mysig att krypa in i….men, man kanske inte ska försöka sig på att förföra mannen i en sådan:)
Nina
16 mars, 2011 kl 19:51Inte alls ful:) Jag har också spanat in dessa, jag tror att jag skulle trivas i en (marin)blårandig.
Andréa
16 mars, 2011 kl 20:37Jag skulle också kunna tänka mig en sån faktiskt. Känns ju nästan som ett måste när jag tänker efter. En stor och en liten bäbis här hemma :)
Johanna Lans
16 mars, 2011 kl 21:04Ja man kan öppna dörren i en sån… Har sett alla de möjliga kläder men de mest faschinerade var när en öppnade dörren UTAN kläder :O
Sofia
16 mars, 2011 kl 21:30hur gör man när man ska gå på toa då?
Måste man klä av sig på överkroppen då eller kan man trixa ut benen på något sätt?
J
16 mars, 2011 kl 22:06Jag satt också och suktade efter en OnePiece häromdagen. De ser SÅ sköna ut. Och jag bor också i mjukiskläder (eller träningskläder). Men de är så dyra, DET avskräcker mig.
Ingmarie
17 mars, 2011 kl 00:03Men Anna! Du vet väl? ALLT klär en skönhet! :-)
Viveca
17 mars, 2011 kl 00:25Usch..den får mig att tänka på mammas vinröda plysch overall som var poppis på 70-talet…den har satt sina spår.
Petter
17 mars, 2011 kl 06:41Nej. Anna….Nej. Nejnejnej.
Veronica - Mot toppform
17 mars, 2011 kl 08:19Älskar! Har också beställt en, rooosa! Snacka om barbapappa, hahaaa!!
Anna (orka mera)
17 mars, 2011 kl 08:35Thomas – felfelfel. Husvagnssemester = vct-overall. Inte mjuk och gosig sparkdräkt…
Sarah – det gör den nog. Jag behövde bara lite moraliskt stöd får att våga ta steget…
Malin L – nejmen nu låter du allt lite bitter :)
Jenny – haha, nej det kanske är svårt. Förövrigt verkar killar vara mer negativa än tjejer till detta plagg. Av kommentarerna att döma!
Nina – mmm, den är fin!
Andréa – det kanske finns en matchande i bäbis-storlek?
Johanna – ja det är ju faktiskt snäppet värre :)
Sofia – tänkte inte på det, man måste nog dra ner den…
J – vi hade ju gjort succé i Portugal med varsin! Lite knappt med tid bara :)
Ingmarie – haha :)
Viveca – Alltså är Kävlingeborna helt negativa eller, det är ju bara ni som gnäller! :)
Petter – se ovan…
Veronica – Så härligt! Lova att rapportera om de är så mysiga som de ser ut!
Lotta
17 mars, 2011 kl 10:05hmm, personligen hade jag aldrig satt på mig en sån. de är säkert jättemysiga och sköna och bekväma, men no way! /varken kille eller kävlingebo ;)
Åsa
17 mars, 2011 kl 11:47Kan också tänka mej en sån, då ser ingen hur man egentligen ser ut. Såg folk på flygplatsen som hasade runt i ”overall” så man behöver inte gömma sej hemma för att kunna använda den.
Kristina
17 mars, 2011 kl 14:39Håller med Viveca (även jag är Kävlingebo). 70-tal, 70-tal och återigen 70-tal…men så är ju heller inget nytt under solen. Ta på dina five-fingers gorillaskor så är bilden fullständig :-)
Sarah
17 mars, 2011 kl 17:59Alla Kävlinngebor, kom ihåg vem som var först. En dag blir hon ett ännu större namn… OnePieceAnna. Hon som vågade först.
Jennie
17 mars, 2011 kl 20:53jag ska ha! Cellen Ellen, kommer du ihåg?
Anna (orka mera)
17 mars, 2011 kl 22:48Lotta – hehe, man ska aldrig säga aldrig :)
Åsa – Kanonbra ju! Tänk om alla gled omkring i sina vuxensparkdräkter, så kul det skulle se ut :) Och vilket bra humör man hade blivit på :)
Kristina – så läckert!
Sarah – OnePieceAnna, det bara måste ju vara jag! Nu måste jag bara bestämma vilken färg…
Jennie – haha, någonstans i bakhuvudet känner jag igen namnet, men faktiskt inte så mycket mer. Det måste vara begynnande alzheimers!
Lotta
18 mars, 2011 kl 10:15du MÅSTE komma ihåg cellen Ellen! (eller avslöjar jag min ålder nu..?)
hmm, då säger jag väl nånting annat då, men nån onepiece blir det inte.. :P
Gert
18 mars, 2011 kl 16:15Hm.Jag är öppen för det mesta men frågan är om jag är så öppen.=)
Anna (orka mera)
18 mars, 2011 kl 20:07Lotta – hehe. Vänta du bara. Snart är du också frälst :)
Gert – det var värst vad Kävlingefolket var svårflörtade! :)