När jag och Fredrik för någon månad sedan bestämde att vi skulle cykla långpass på påskafton tänkte jag mig kortärmat, vårvärme och nyutslagna träd. Istället blev det full mundering, snålblåst och motvind…

Så här gick det till:

09.40. Startklar. Tolv härliga mil väntar.

Uppför och motvind. Knappt styrfart…

Härliga skånska slätter utan någon som helst förmåga att stoppa vinden.
Nu känns det inte lika härligt längre…

Smygehuk – Sveriges sydligaste punkt. Efter 9 mil äntligen dags för medvind!!!

Som ett medelålders par på en campingplats – i likadana kläder!
Efter många mil på sadeln kändes det bra att komma inklampande på påskmiddagen. Bara 38 minuter efter utsatt tid. Fint folk kommer sent har jag hört. Fast oftast inte svettiga…