unde inte missa tillfället att springa med Rune. Testa riktig ultra bland apelsinlundar och häftig natur. Att det skulle blåsa och regna avskräckte mig inte. Med på färden: 16 andra galningar varav galnast av alla – Viveca, som innan detta som längst sprungit 12 km.

Lämnade hotellet nio på morgonen för att glida de första 5 km längs stranden. Lugnt och fint tempo och en första chans att bekanta sig med övriga i gänget.

Vid 17 km stannade vi för en första fikapaus. Fick mig en tallrik soppa och en runekaka och hann bli lite lagom nerkyld innan det var dags för etapp 2.

Väl ute kom värmen fort tillbaka och det kändes skönt att springa vidare. Strax innan stopp nr 2 (32 km) började jag känna mig otroligt hungrig men drömmarna om en god lunch grusades när vi insåg att vårt mat-hak endast serverade chips och godis. Dagens lunch blev följdaktligen en liten påse chips och en TWIX. Helt enligt kostcirkeln!

Säga vad man vill om chips men som bränsle funkade det fint. Fick grym energi och benen bara matade. Vid 40 km började jag känna av framsidan av underbenen och jag var rädd att det roliga skulle sluta där och då. Bet ihop till sista matstoppet där jag fick i mig mera Runekaka och lite vatten.

Energin gick rakt dit den skulle och jag kände mig grymt stark inför de återstående 7 kilometrarna. Dessa sista kilometrar släpptes farten fri och vi behövde inte längre hålla ihop gruppen. Jag hamnade i ett gäng som höll precis min fart och det var skönt att sträcka ut benen lite sista biten. Kände mig som en duracellkanin och hade kunnat fortsätta en bit till!!

Direkt efter målgång vid hotellet hoppade vi i med underbenen i den ISKALLA poolen för att påskynda återhämtning. Jag hoppas det funkar för det var en näradödenupplevelse med det kalla vattnet.

Dagen är slut. Jag är grymt nöjd med att jag vågade testa och att jag härdade ut hela vägen med hedern i behåll. Dessutom grymt imponerad av Viveca som efter ett halvårs löpning nu kan titulera sig ultralöperska!!!