Gott nytt år!!!

Nu återstår 6 timmar av 2009 och jag vill passa på att önska alla mina läsare ett GOTT NYTT ÅR!

Samtidigt stänger vi ännu ett träningsår och i vanlig ordning kommer en summering… (Förra årets siffror i parantes).

Löpning: 5434 min (6603 min)
Spinning: 7521 min (5020 min)
Cykel: 3371 min(2001 min)
Body Pump: 1640 min (1425 min)
Afro: 480 min (945 min)
Styrketräning: 50 min (110 min)

Totalt: 22402 minuter fördelat på 346 pass att jämföra med 18395 minuter och 274 pass förra året. Största ökning på spinning och cykling medan löpningen av naturliga skäl (5 månaders knäskada) backar.

Styrketräningen är som alltid den mest humoristiska posten på listan. Men en gång om året får väl i alla fall anses som regelbundet. Och träning ska visst helst vara regelbunden har jag hört…

Nu väntar ett nytt år med nya träningsmöjligheter.  Och jag håller mina tummar och tår för att vi alla får vara friska och skadefria. Häng med!!!

Nyårslöfte!

Jag kommer i mål med 2009 hela sex timmar före er! Pilutta eller nått…  Som sagt man kan tävla i allt. Hehe.

Jag brukar inte ha nyårslöften. Inga nya liv som ska börjas. Tycker mest det är fånigt att börja nya liv varje år och hålla det i tre veckor. Varför inte ha ett bra liv hela tiden liksom?

Men i år är det annorlunda. Jag har ett nyårslöfte som jag ALDRIG trodde jag skulle behöva ha…

Under mina första 8 år i Kävlinge tog jag aldrig bilen någonstans inom Kävlinge. Vid ett tillfälle tog jag bilen till gymmet och då var det blixthalka och omöjligt att cykla. Jag tyckte alla andra var lata som körde överallt och kunde verkligen inte förstå varför!!!!

I somras blev jag skadad och kunde inte ens vardags-cykla. Därför började jag ta bilen… Och sen hände nått. Jag fortsatte ta bilen även när knät var helt. Ni vet: dåligt väder, ont om tid….

Men vad fasen??? ANNA NYSTEDT TAR INTE BILEN FÖR ATT TA SIG 3 KM!!!  Så nu mina vänner offentliggör jag 2010 års nyårslöfte och det är att låta bilen vila. Dags att rädda min image :)

Dagens bästa…

Fredrik har eget företag. Han är konsult och jag sköter ekonomin. Han leker också vaktmästare, medan jag extraknäcker som sekreterare, friskvårdsansvarig och städerska. Som synes på årets julkort…

När minsta tjejen såg julkortet pekade hon på friskvårdsansvarig i rosa och utbrister:

-Mamma, det är bara där som jag känner igen dig!!!!

Säger allt om hur ofta jag städar och går i kavaj….

Istället för trappmaskin…

 
I brist på trappmaskin tog vi igår hjälp av en gammal hederlig trappa för att bättra på flåset. Eller njae, det var väl egentligen utsikten vi ville åt…

1237 steg blev det. Åt ena hållet. Sen lika många ner igen. 350 höjdmeter och det kan tilläggas att det skakade lite i benen efteråt. Men vi nöjde oss inte med det utan avslutade med 500 trappsteg till för att titta på en grotta. Och sist men inte minst de fyra trapporna upp till hotellrummet.

Stram i vaderna är bara förnamnet idag…

Där satt den! För en av oss…

När vi åkte till Thailand hade Alva och jag bestämt att hon skulle lära sig simma och jag skulle lära mig crawla. Alva har nu uppfyllt sin den av avtalet. Jag har inte tagit ett enda simtag…

Thailändskt mellanmål…

I brist på både keso, kesella och andra vanliga mellanmål har vi efter 1,5  vecka funnit ett substitut som inte stavas glass, nämligen “Sticky rice with mango”. Det är typ klibbigt ris med kokosmjölk, sesamfrö och färsk mango.


Smakar lite som ris á la malta och fungerar inte bara som mellanmål utan även som en räddare då min risgrynsgröts-abstinens blir för stor… yummie!

Kanske inte går till historien som världens näringsriktigaste mellanmål men i jämförelse med cornetto står den sig nog rätt bra…

Det som inte fick hända…

Dagen före julafton hände det som inte fick hända en nyrehabiliterad och springlysten – JAG STUKADE FOTEN! Ja ni vet, det händer lite då och då. När jag landande vek sig foten och vid nästa fotisättning bar den liksom inte. Blev riktigt rädd men forsatte försiktigt löpturen hem.

Väl hemma såg jag att foten var svullen och det var ju jättefiffigt med tanke på djungelvandringen som stod på schemat dagen efter.

Men, ibland har man tur, det visade sig vara en stukning på den lägre delen av richterskalan…  Redan idag kunde jag springa (även om det kändes lite) och jag förväntar mig att allt är som vanligt till nästa pass! Kul att man kan ha snabbt läk-kött ibland!

GOD JUL!

Vill passa på att önska alla mina läsare en riktigt God Jul! Njut av skinkan och knäcken, snön och julgranarna. Känns lite konstigt att inte vara hemma just idag. Ska inte sticka under stol med att jag saknar lite av det som “ska” ätas på julen… framför allt julskinka med äppelmos och senap, och den obligatoriska tomtegröten…  men chicken with cashewnuts funkar väl även på julafton?

Mera yoga…

I morse var det dags igen för morgonyogan. Men innan vi kommit så långt höll vi på att få 6 nedfallande kokosnötter rakt i huvudet. En smart thailändare hade bänkat sig i en palm precis ovanför ingången och skar ner stora klasar med kokosnötter mitt framför fötterna på folk som skulle på yogan.  Gaaah, tur man undkom med livet i behåll!

I övrigt lite mer basic yoga än i måndags. Kändes otroligt nyttigt att få sträcka ut varenda muskel i kroppen. Och huvudståendet satt som en smäck idag igen!

Nu laddar jag för kvällens löptur. Trots att riktiga löpare springer på julafton, och att jag haft det som tradition de senaste åren, så får jag inte ihop det i morgon. Så jag får springa idag istället. Och acceptera att jag inte är “riktig” i år…  Men nästa år, då minsann!

Julstämning

Idag när jag låg och dåsade i solen väcktes jag till tonerna av BJÄLLERKLANG. Det var en förbipasserande thailändare som fixade lite julstämning med sin panflöjt…

Måndag 09.00: Yoga-start på dagen

I morse vidgade jag mina yoga-vyer och testade för första gången yoga utomhus med vinden i håret.

Bara ett par hundra meter från vårt hotell ligger ett yoga-retreat. Varje morgon mellan 9-11 är det drop-in på yogaklassen och idag var det alltså premiär.

Hemma framför yoga-dvd:n känner jag mig ganska normalbra på yoga.  Bland människor som KAN yoga kände jag mig idag mest som ett kylskåp. Men det var otroligt skönt att få sträcka ut kroppen och och känna hur den sakta men säkert samarbetade mer och mer.  Många av övningarna kände jag igen hemifrån men vissa var helt nya – och kanske lite mer wild and crazy än de jag stött på.

När det kom till huvudstående blev jag lite nervös. Det är ju liksom vardagsmat i mitt liv. Men sju miljoner plankor i veckan hade visst byggt upp en tillräcklig coremuskulatur för att hålla mig upprätt (fast upp och ner) och jag kände mig stolt att det fanns en övning där jag inte var sämst i klassen…

Dagens yoga var ett riktigt semesterlyft, kände mig nöjd och glad hela dagen. Om du ska till Koh Lanta så tveka inte att pröva. En perfekt start på dagen.

Visst är det typiskt…

1993 flyttade jag från Norrland till Skåne. Sedan dess har det har jag inte haft en enda vit jul. 2009 sitter jag i Thailand på en solstol och det enda man hör från Sverige är om SNÖKAOS, pudersnö, skidåkning och pulkarejs. Och så ett och annat om Tiger och Elin då förståss…

Missförstå mig rätt, jag klagar inte alls på min solstol. Men kunde ni inte sparat snön till jag kom hem? :)

Nu dusch sen middag. Får se vad det blir för spännande idag. Kycklingkontot har redan överskridits big time, kanske får chocka kroppen med något annat idag?

Jag hittade Nemo!

Idag var det snorklingsdags. Heldagstur till Koh Rok där vi tillbringade stora delar av dagen med huvudet under vattenytan. Där ner på djupet träffade jag både Nemo och Doris. Och alla deras femtielva kompisar. Roligast var en halvmeter lång ål-liknande varelse med en lika lång näsa (heter det så på en fisk?) som försökte göra inbrott i Fredriks badshorts. Det förgyllde tillvaron för oss andra.

Här finns en film som vårt resesällskap spelade in där nere på djupet. Har inte kunnat se den själv pga dåligt internet. Så jag hoppas det inte är något olämpligt som fastnat på bild…

Summering

Året närmar sig sitt slut. Men vad var det egentligen som hände? Jo…

Januari:
Jag börjar som gruppträningsansvarig på gymmet. Ett jobb som inneburit en hel del slit och pusslande, men framförallt sjuhelsikes mycket kul! Me like! I samma veva startar min laddning för Stockholm Marathon 2009.

Februari:
Tappar löpmotivationen helt. Trotsar alla program och slö-springer på standardrundan istället, max 1 gång i veckan, sen är motivationen slut. Tre veckor varar svackan och Coach F blir orolig…

Mars:
Vi Vasaloppsspinnar på gymmet tills segraren går i mål (4 timmar och 10 minuter). I ett svagt ögonblick lovar jag Fredrik att spinna tills HAN går i mål om han ställer upp 2010. Han nappar och den 7 mars i år är det jag som spinnar i 9 timmar. Vem fasen kom på nått så dumt????

April:
Blogger Bootcamp – årets happening. Träffar en hög trevliga bloggare och bloggläsare och vinner dessutom en JUICER som jag lyckas transportera hem tillsammans med två väskor på ett tåg :)

Maj:
Sjuk på Lundaloppet men lyckas med PB på både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Blir fortfarande lite rörd när jag tänker på maran. Under 3:30 fanns liksom inte i min värld…

Juni:
Första tecken på knäskada. Kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle bli så långdraget som det blev.

Juli:
Laholm 6-dagars. Jag delar med Fredrik och cyklar bara tre. Men det blev 40 mil ändå. Och fortsatt knäont…

Augusti:
Utbildar mig till Army-instruktör tillsammans med nästan alla gymmets instruktörer. Grymt roliga dagar. Och jobbiga!

September:
GÅR Lidingöloppet pga knä som fortfarande trilskas. Kan inte hålla mig i Abborbacken utan busar lite och springer upp.

Oktober:
Jag upptäcker världens roligaste djur – krokodilen.

November:
Knät känns bättre. Bestämmer mig för att tuta vidare med löpningen och satsa framåt. 5 månader tog det innan jag kände mig mig redo, men nu börjar resan. Resan mot ett skadefritt 2010!

December:
Jag vinner Kävlinge kommuns friskvårdspris 2009! Glad så det spritter i hela kroppen!

Koh Lanta 07.00

Jobbigare morgnar har man ju haft…

Den här semestern inbjuder verkligen till löpning. Den superplatta stranden är liksom gjord för det. Och att avsluta sitt pass med att kliva ner i vågorna är ju liksom grädden på moset. Helt obetalbart!

En efterföljande havregrynsgröt och lyckan hade varit total. Men man kan inte få allt här i livet :)

Löpning i solnedgång

Vi är på plats i Thailand nu och har avverkat våra första dagar i solen. Endast en pool skiljer vår bungalow från stranden och det finns faktiskt inte mycket att klaga på just nu.

Jag var lite nervös för hur det skulle bli med löpningen här i Thailand. Erfarenheten från förra året var att rundorna stördes av vilda hundar och att jag inte alls kunde slappna av pga detta. Att löpningen mer blev ett “spring för livet” och inte det där sköna jag ville att det skulle vara.

Jag hade inte behövt oroa mig. Stranden är jättebred, som en enda stor E4 med tätt packad sand. När man tittar på den spritter det i löpartarmen. Stranden är dessutom helt plan och man slipper den där jobbiga lutningen som annars brukar finnas på stränder. Vid 17.30-tiden har solen sjunkit så pass att det går att springa utan att få värmeslag. Då är det fortfarande mycket folk ute och hundarna har annat att roa sig med än att springa efter mig.

Idag blev det 7,5 km thailändsk sandstrand i solnedgång, i morgon är det dags för massage. Hoppas ni också har det bra!!!

TEST: Craft Active Short - cykelbyxa

Näst på tur i min test av Craft kläder är cykelbyxan Craft Active Short som fick hänga med på en cykeltur i Skånskt vinterväder, dvs plus tre grader och duggregn.

Design: Klassiskt svarta, men lite kul med vita detaljer som bryter av. Linningen är lite “veckad” vilket ger en lite lyxigare känsla.  Lagom långa och med breda resårer nertill som fördelar trycket på en större yta, dvs det trycker inte åt så hårt runt låret som vissa cykelbyxor kan göra.

Funktion: Testrundan var i kortaste laget för att bedöma blöjans funktion och förmåga att hålla rump-ontet borta. Men byxan satt fint på kroppen, och den höga midjan känns bra när man ska ut i ruggeväder.  Resårerna lagom hårda i både midja och lår. Blöjan kändes följsam. Får komplettera med en långpass-utvärdering längre fram.

Bara en allra sista…

 
Dags för varmare breddgrader nu. Men jag kunde inte hålla mig från en sista löptur i härligt svenskt vinterväder. För i morse var det verkligen vinter. Minus tre och lite bitande i kinden. En sol på väg upp och luciafirande på teveapparaterna i husen.

En underbar kontrast till vad som komma skall och en perfekt start på semestern. Nu väntar löpning i sand men mest av allt semester, solstol och thailändsk massage. Och kanske lite yoga i soluppgången.

Men bloggdatorn följer med så än önskar jag inte god jul. Ha det bäst!

Test: vilopuls

Vaknade tidigt och hade inget att göra. Så jag kollade vilopulsen i väntan på att familjen skulle vakna. Dagens vilopuls landade på 39. Två slag högre än sommaren 2008, när jag sist kollade. Men det känns ändå helt ok.

Nu ska jag dock höja upp pulsen en bit på årets sista spinning. Det där med “årets sista” känns nästan sorgligt…

Hur långt är ett långpass?

När går gränsen för långpass? Under min rehab-tid har jag kallat allt från 5 km för långpass. Mest på skämt för 5 km är ju verkligen inte långt. Men när jag hade  trilskats med mina femminutersjoggar under halva sommaren kändes 5 km nästan evighetslångt.

Idag tog jag ett steg till på min väg mot långpass. Jag passerade 15 km och nu börjar det faktiskt snart kännas som långpass. Inte bara rehab-långt. Fast jag behöver nog 2 km för att det ska kännas långt på riktigt.

Var går er gräns för långt?

Ny jacka från Craft – recension kommer…

TEST: Craft underställströja Pro Zero Extreme

Först ut i min test av Craft kläder är underställströjan Pro Zero Extreme som fick hänga med på en cykeltur i Skånskt vinterväder, dvs plus tre grader och duggregn.

 

Design: tröjan jag fick att prova är lila med vissa sömmar i rött.  Vänsterärmen pryds av små blommor. Efter som underställ bärs just underst, spelar ju egentligen inte färg och blommor någon roll. Men jag kan inte låta bli att bli lite glad över dem ändå :) Känns roligt som omväxling till att det svarta.

Funktion: Sitter perfekt på kroppen. Tight och nära så att inga kalla skånevindar tränger in på huden. Transporterar bort fukt på ett jättebra sätt och jag blev aldrig kall trots det ruggiga vädret.

Det kom ett mail….

Hej Anna!

Du var nominerad till Kävlinge kommuns friskvårdspris och kommunfullmäktige tog beslutet att det skulle tilldelas dig.

En check väntar på dig på kommunhuset av ett värde på 5 000 kr.

Ett stort grattis till friskvårdspriset! 

Med vänlig hälsning

Lena Nilsson,
Ungdoms- och föreningssekreterare
Kulturkansliet, Kävlinge kommun
-------------------------------------------------------------------------------------

Vad säger man??? Jag är så himla glad!

Nu så!

Fjärde gången gillt på crossen och nu börjar det lossna. Första två gångerna var pest. Kunde inte sluta jämföra hastigheten med racercykeln. Allt kändes jobbigt, och 4 månaders cykelvila märktes överallt!

Tredje gången kändes det bättre men så dog Garmin mitt i alltihop och det förstörde liksom det roliga eftersom jag var mitt inne i ett rejs mot min gamla tid.

Men igår, då funkade allt. Klockan, pulsen och känslan i kroppen. Ska inte säga att det gick fort, för det gör det inte med breda däck och tolv kilo kläder, men känslan fanns där och det var äntligen ROLIGT igen. Tack för det televerket!

 
Test av nya kläder. Resultatet kommer inom kort!

Snyggt Garmin!

Reklamerade min Garmin i förra veckan, efter att den för femtielfte gången valt att lägga av mitt i ett pass. Skickade in den i torsdags och idag onsdag har jag den åter i min hand! DET mina vänner kallas service!

Nu återstår bara att se om den fungerar…

Årets träningsblogg!

Dagens snackis i träningsbloggarvärlden är utan tvekan att Cosmopolitan ska utse en “BÄSTA TRÄNINGSBLOGG 2009”.

Så jag gör som alla andra och ber er att gå in här och nominera de bloggar ni tycker är värda utmärkelsen. Själv har jag nominerat MÅNGA för jag kunde liksom inte välja!

Sponsored by CRAFT…

Jag har börjat titta runt efter sponsorer till sommarens lilla cykeltur. Först ut att sponsra är Craft som ska förse mig med cykelkläder till resan. Känns otroligt roligt! De har dessutom skickat mig ett stor låda med cykel- och löpkläder så att jag kan hålla igång träningen på bästa sätt även i vinter.

Som tack för lådan har jag lovat att testa kläderna och recensera dem här på bloggen. Men som alltid kan ni vara säkra på att jag skriver precis vad jag tycker och ingenting annat. Dock använder jag mycket av Crafts kläder sedan tidigare och gillar dem. Annars hade jag ju inte kontaktat dem för sponsring!

I eftermiddag blir det alltså en cykeltur för test av lite kläder. Plus fyra grader och ruggeväder – ett bra testväder som ställer lite krav :)

Fortsätter leta sponsorer och sitter du inne med något vi kan tänkas behöva på resan så hör av dig på anna@piggelina.se!!

Vilda hästar kunde inte stoppa mig…

Jag skulle springa 11 kilometer men jag kunde inte sluta. Benen ville mer. JAG ville mer. Så jag smög till två extrakilometrar (och hoppas coach F inte läser detta).

Det var så jäkla skönt! Hade jag inte blivit akutkissig hade jag förmodligen sprungit fortfarande. Och det hade ju varit jättedumt ur ett rehabperspektiv. Men just idag ville jag inte rehaba, jag ville bara nöta asfalt. I evighet. Amen.

Bara vanlig mat…

Har ätit norsk hotellmat i dagarna tre. Och snart blir det tre veckor thailändskt. Därför vill jag fylla de sista hemmadagarna med min egen mat, sånt som jag mår bra av och tycker om. Så nu sitter jag här och försöker välja. 6 måltider vanlig hederlig mat. Gaaah, vad svårt!

Måste ha en laxmiddag – får bli den här eller den här…
Och köttfärs-och vitkålsfräs är gott.
Men först en återställare. Couscousröran är underbar när man frossat hotellmat en hel helg…
Och borde man inte ha lite svenskt innan man flyr landet? Köttbullar, brunsås, potatis och lingon? Renskav?
Och en sista italiensk på flera veckor: potatisgnocchi, parmesanost, oxfilé, tomater i ugnen, oliver och en massa massa smaker…
Julmat? Näää, fast risgrynsgröt är ju gott…

Det här blir den svåraste matplaneringen på länge. Speciellt som vi har kycklingförbud. Sist vi var i Thailand åt vi nämligen kyckling två gånger om dagen i två veckor – så det gäller att komma riktigt sugen…

Hjälp mig! Har ni någon riktig god favorit?

Tidig morgon – 10 km

För att hinna med ett sista pass på skidorna hade vi planerat en tidig frukost. Tyvärr visade det sig att frukosten inte öppnade förrän klockan nio på söndagar! NIO??!?! Det är ju nästan lunch…

Så vi fick ta vad vi hade – varsin Vitargo energibar – innan vi gav oss ut. Äckligare frukost får man leta efter…

Idag var det jag som stod för ramlandet. En gång fick jag kasta mig för att inte köra in i Fredrik bakifrån. Han hade lite käckt tvärstannat mitt i backen för att pillra lite på Garmin…

Nästa fall var huvudstupa, sedan högerskidan fått eget liv och åkte rätt ut i skogen. Jag åkte mer och mer bredbent tills kraschen slutligen var ett faktum och snön sprutade ner hela mig, både innanför och utanför kläderna!

Visst är det härligt med vinter?!!

26 kilometer

Vi siktade på 31 km men fick nöja oss med 26. Fjällen är liksom lite brantare än Gammliaspåret i Umeå (där vi senast åkte - för FYRA år sen!).

På hyrda skidor lämnade vi hotellet efter fruktost. När man bor i Skåne är det långt mellan skidtillfällena och helt uppenbarligen sätter det sina spår i både teknik och balans. Vet inte hur många gånger vi föll under det första varvet. De går inte att räkna på en hand i alla fall...

Snyggast var när jag hör Fredrik skrika ett dödsvrål bakom mig. Tar för givet att han håller på att köra in i mig (han har mycket bättre glid) och jag kastar mig handlöst till sidan rätt in i en snödriva. Han tittar förvånat på mig och kör vidare. Jag hade missuppfattat hela situationen, han hade visst bara avfyrat ett glädjetjut i nerförsbacken...

12 km före lunch och resten efter. I vanlig ordning missbedömer vi mörkret lite och får köra sista halvtimmen i skumt ljus. Vi har ingen möjlighet att urskilja spåren och nerförsbackarna känns därför aningen läskiga. Det är ju fortfarande fjällen vi ska nerför... Klarar eftermiddagsrundan med ett enda fall. Det är Fredrik som åker huvudstupa och landar på ansiktet. Med snö innanför varenda klädesplagg. Kan inte låta bli att småle lite.

Dagen avslutades med norskt julbord. Har aldrig i mitt liv sett så mycket mat på en och samma plats. Och så många efterrätter!! Har förmodligen aldrig varit så mätt heller. Nu laddar vi batterierna för morgondagens runda. 10 km ska vi i alla fall hinna innan den gemensamma brunchen.

Det började inte så bra…

Fredrik är en besserwisser av stora mått. Han har aldrig fel. Tror han. Fast idag blev han pinsamt medveten om motsatsen. När vi kom till incheckningen på Kastrup visade det sig att planet gått för sju minuter sen…

Han hade förväxlat ankomsttid med avgångstid och helt plötsligt stod vi lämnade åt vårt öde på Kastrup. Ganska många danska tusenlappar fattigare kom vi iväg två timmar senare än planerat.

Från att ha varit ett gratisäventyr blev det alltså ganska dyrt. Så nu måste vi åka MASSOR med skidor för att få valuta för pengarna. Vi startar morgondagen med att inspektera 15-, 10- och 6-kilometersspåren.

Snö!!!

Är precis i detta nu på väg hit…

…för att göra detta:

Mitt norrländska sinne jublar!

Mörkt vs lysrör 1-0

I en kommentar till ett gammalt inlägg fick jag tips om att man kunde pressa upp pulsen högre i en ljus spinninglokal än i myspysbelysning. På gårdagens pulspass var det dags att testa denna intressanta teori.

Hade bett deltagarna redan förra passet att komma ihåg sin max och medelpuls för mörkerkörningen så vi kunde jämföra.

Det blev milda protester när jag tände lampknappen (typ som när man väcker 10-åringen med att tända taklampan…). Sen körde vi. Kändes bra att se pulsklockan och fusklappen men där tog det stopp. Jag fick inte alls samma känsla av fokus hos deltagarna och de berättade efteråt att de störde sig på att se snurrande fötter överallt…

Och pulsen då? Jag kom inte alls upp där jag brukar. Av de deltagarna som kollade var det faktiskt bara en som kom högre. Han kan få en spotlight på sig i fortsättningen för vi andra fortsätter nog helst  i myspysbelysning…

Två annorlunda pass…

Efter 11 år som instruktör trodde jag att jag varit med om allt. Det hade jag inte :) 

Idag har jag nämligen gjort något riktigt wild and crazy. Jag har hållit afro för två skolklasser – en femteklass och en sjätteklass!

En 12-åring har helt uppenbarligen ett annat behov av att höras än vanliga vuxna, och ljudeffekterna blev stundtals så höga att jag inte kunde höra takten på musiken. Hoogatjackahoogatjacka SCHHHH, SCHHHH…

Någon enstaka tyckte det där med afro var riktigt larvigt och ställde sig till sidan, medan övriga gänget kämpade bra hela vägen.

Extremt fnittrigt blev det senare när vi skulle skaka lite på rumpan. Fast det var jag mentalt förberedd på, så jag hade tonat ner det lite. Och det var nog tur, för annars hade de nog legat dubbelvikta av skratt fortfarande.

Ny upplevelse så där på en torsdag. Sånt som förgyller en vanlig dag!

Reklamation!!!

Allt det här tog jag på mig:
 
Sen var det dags för vanliga rundan. Den som har gått så ofantligt trögt sen det blev vinter… Ställde in virtuella kompisen på Garmin på mitt vinterrekord, och laddade hornen för kamp. Nu skulle jag slå min egen tid!

Grymt peppad av att se hur jag låg till betade jag av meter för meter och såg avståndet växa till virtuella kompisen. Visste att jag behövde lite extraminuter eftersom motvinden skulle komma sist på rundan.

Vid 20 km ledde jag med 4 minuter och såg framemot en lätt seger. DÅ låser sig klockan. Som den alltid gör när det gäller. När jag gör coopertest, eller kör maxpuls uppför St Hans backar. Sämst när det gäller – Garmin forerunner 405.

Nu ger jag inte detta måndagsexemplar fler chanser. Nu ligger den fint i ett kuvert för reklamation.

Och inte frös jag heller…

FROST!

Idag hade jag planerat en liten cykelrunda. Ska sommarens cykeltur till Umeå bli någorlunda trevlig kan man liksom inte plocka fram cykeln i maj som jag brukar…

Problemet är att det är MINUSGRADER och FROST! Har i flera minuter övervägt att riva av ett spinningpass på hemmacykeln istället, men ändrat mig. Sånt gör bara mesar. Jag ska ta på mig ALLA kläder jag äger och trotsa kylan.

Sen ska jag beställa varm choklad och ta mig ett upptinande bad. Så de så!

Lovely tusingar!

Benet kändes bra idag. Lite jägarvila gjorde visst susen för ömma ben. Därför fick jag ta tjuren vid hornen och ge mig ut på de skräckinjagande tusingarna.

Coach F hade önskemål om 4:10-fart och jag protesterade i vanlig ordning. SÅ fort kan inte jag springa liksom. Men han visade no mercy, och programmerade Garmin till att pipa järnet om jag maskade.

Klarade 3 av 4 tusingar: 4:09, 4:04 resp 4:10. Sista (som dessutom var i nerförsbacke) sket sig pga motvind och slutade på 4:13.

Tusingar är underbara. Älskade och hatade. Fruktade men välbehövliga. Idag gick det ganska lätt. Benen lydde mig och jag kom in i en skön andning som liksom pushade mig framåt. Ut-ut-in-ut-ut-in. Ingen musik utan bara takten i andetagen som drev mig. Gaah, underbart!

Mina nya tights och favoritstrumporna! Snart börjar det bli dags för vintertights. Tyvärr hittade jag inga på senaste shoppingrundan!