Så här gick det till…

Började inte bra. Kände mig trött i benen efter ungefär 12 sekunder. Men så som jag basunerat ut min kärlek för denna övning var det var liksom inte läge att ge upp efter TOLV sekunder…

  37 sek. Första kvinna lägger sig. 4 kvar…

  2 minuter. Dags för nästa. 3 tjurskallar kvar… Frågan är vem som är tjurigast. Och vem som har gjort minst antal grodhopp timmen innan.

  Vi har roligt nästan jämt! Tänk så roligt man kan ha på en måndag kväll. Helt gratis dessutom.

  6:36. Förste och ende man ger upp. Två to go. Malins ben har skakat tidigare, men när Andreas ger upp får hon nya krafter och står som en fura. Jag är lite nervös. Men bara lite…

 7:21. Malin ger upp. Jag siktar på 8 minuter. Någon säger att det ser snyggare ut med tio så jag uthärdar. Benen skakar men vad fasen – pain is temporary…

Kvällens resultat alltså 10:05. Hur gick det för er???

Där satt den!

Istället för tusingar

Svag känning i knät. Vågar inte riska något! Det blev fick bli yoga, stretch och rulle idag. Tusingarna finns ju kvar!

Anmäld!

Utmaningar…

December är utmaningarnas tid på gymmet. Här ska tävlas i hantellyft (78 kg), 2000 meter rodd och/eller jägarvila. Eftersom jag basunerat ut för kung och fosterland att jag älskar jägarvila tog det inte lång tid innan denna bild satt tapetserad på gymmet:

Snygg som attan i mjukisbyxor och rekamtröja!

Och i morgon ska första försöket ske i Jägarvila-utmaningen. Kvart över åtta, mot en vägg nära dig. Och jag utmanar er ALLA bloggläsare att göra samma sak. Mot väggen därhemma, wherever. Klockan 20.15 i morgon kör vi – vilka är på???

Marängswiss, motivationssvacka och sprängda gränser…

Vaknade med ljuvligt höstväder utanför fönstret. Soligt, härligt och höstigt. DÅ hade varit det perfekta löptillfället. I en höstfärgad skog…

Men eftersom dottern skulle ha barnkalas var det andra saker prioriterade, som ballongblåsning, hamburgerstekning och panikstädning…

När första bästa löptillfälle gavs var klockan 15. Mätt efter en allt för stor portion marängswiss (ja det blev ju över, och det ÄR ju synd att slänga…) och trött efter tre timmar med ljudnivån Allan, var springa liksom det sista jag var sugen på.

Därför liftade jag till Lund med en bekant för att sedan springa hem. Ibland är det lättare att motivera sig att springa HEM än att springa runt runt. Idag var dessutom en viktig milstolpe i mitt rehab-liv: jag skulle spränga 10 km-gränsen!

Det gick lätt att springa trots min motivationssvacka. Ofta är det ju så, värst innan man kommer ut. När jag närmade mig hemma stod Garmin på 10,8 km. Och ni som känner mig vet att jag har svårt för sånt. Så jag tog en extrasväng för att få spränga en ny gräns – 11 kilometer.

Jag kände inget av knät. Kan det vara så att jag har vunnit över “ontet”???
Jag vågar inte hoppas, men kanske kanske.  Nu gäller det bara att inte sluta stretcha, att inte luta sig tillbaka. För det kanske lurar där någonstans…

Två träningspass i ett…

 
Kolla krabbfingrarna…

Att cykla på vintern är verkligen two-in-one. Att klä på sig är minst lika jobbigt som att cykla! Har nu hållit på i femton minuter och snart är jag klar…

Nu återstår part two – cyklingen. Hoppas den inte blir lika eländig som sist…

Ivrig…

Känner mig som ett barn på julafton. I eftermiddag ska jag till Löplabbet och sätta sprätt på mina födelsedagspengar. På inköpslistan:

*Långa tunna tights
*Vintertights
*Kompressionsstrumpor (mer kompressionsstrumpor åt folket!)

Tänk om alla dagar vore så här!

När ni inte vill äta gris….

Kvällens vegetariska middag! Ljuvligt gott!

Linsbiffar med jordnötter, medelhavsgrönsaker, avokado och fetaost. Yummie.

Medelhavsgrönsakerna bestod av tomat, rödlök, vitlök, paprika, aubergine, zucchini, olivolja, oregano, salt och peppar. Fräs allt utom tomaten i stekpanna. Salta och peppra. Lägg över i ugnsfast form tillsammans med tomat och fetaost. Krydda med oreganon och sen skjuts in i ugnen (175 grader, 5 minuter).

Istället för gris…

Slingrig färdväg…

Tack för alla erbjudanden om husrum längs vår väg till Umeå. Ska vi hälsa på er alla blir det så här:
Visa Kävlinge-Umeå på en större karta

Fast det blir lite slingrigt.... Ni i Trelleborg och Södervidinge kan känna er ganska säkra på att slippa besök, men Leksand och Jönköping ligger ju faktiskt bra till :)

Första steget mot en lång resa…

Planeringen inför nästa års 150-mils cykeltur till Umeå har startat, vi har nämligen inhandlat cykelväskor till cyklarna. De rymmer inte många kilo och med tanke på att bloggdatorn ska med så blir det ransonering på kläderna.

Dessutom har vi börjat studera Sverige-kartan på detaljnivå. Vilka vägar ska vi välja? Det verkar gå bra att ta sig på mindre vägar upp till norrland. Sen går alla mindre vägar tvärs över landet och de stora vägarna (som man inte vill cykla på) går rakt norrut. Det kommer bli omvägar modell stora för att ta sig fram.

Håller på att kolla av i vilka städer vi har vänner och bekanta. En gratisnatt skadar ju inte. Även om vi förmodligen varken luktar gott eller är särskilt pratglada…  Hittills har vi hittat en kusin längs vägen.

Planeringen är jättekul, nästan som när man skulle gifta sig… Sen återstår ju det där med träning (cykling) för att ro projektet i hamn. Jag är laddad!

10 saker om mig…

Jag har fått awarden “I think you are an awesome girl” från världens bästa super-Mia.

Utmaningen går ut på att berätta 10 saker om sig själv och sedan ge awarden vidare till tre andra bloggare. Mina tre utvalda bloggare blir:
Snorkkis, Katarina och Anna. Hade kunnat välja 20 till men så här blev det den här gången.

Mina 10 saker att berätta kommer här:

1. Jag har bytt utbildning 5 gånger och har en studieskuld därefter :)

2. Jag blev efter mycket velande civilekonom med inriktning redovisning. Jobbar med detta till 50% och resten av tiden går till kostrådgivning, arbete som gruppträningsansvarig, instruerande och mammabarngrupper. Gissa vilket som är roligast?

3. Jag har sedan 1999 haft en idé om att cykla till min födelsestad Umeå (150 mil) och i sommar ska det äntligen bli verklighet!

4. Jag kan inte titta på teve efter klockan 21.30 – då somnar jag.

5. Jag har två goa barn, den ena är en exakt kopia av mig och den andra är raka motsatsen. Älskar dem båda!

6. Jag är en obotlig morgonmänniska – har inte sovit längre än kl 8 sedan 1993… Har till och med hänt att jag smygväckt mina barn för att få lite sällskap på morgonkvisten…

7. Min hemliga last i livet är cappuccino. Behöver minst en om dagen! Skummad mjölk går också bra…

8. Jag blir aldrig biten av myggor

9. Jag kan stå i jägarvila HUR LÄNGE SOM HELST…  (snacka om att tigga om att bli utmanad!)

10. Jag älskar att åka längdskidor men bor liksom i fel ände av landet. När jag var liten kom jag tvåa i skolans skidtävling i många år. Men jag trivdes inte med pressen, och sprang rundor barfota i snön för att bli förkyld och slippa :)

Klocka?

Den här frågan verkar dela svenska folket (eller i alla fall Kävlingeborna) i två läger: ska det finnas en klocka på väggen i en spinningsal???

Jag röstar NEJ. Vad tycker ni?

HLR

Idag har jag gått utbildning i hjärt-lungräddning. Så nu går ni säkra i min närhet…

Annars har det varit en seg söndag, om inte i framstupa sidoläge så nästintill. Känner mig trött och sliten. Vet inte om det är på grund av sprutan igår eller om det är ruggevädret som tär. Känns skönt att veta att det är sommar igen om bara tre veckor…

Finn ett fel….

07.45 Morgonlöpning
10.00 Förbränningsspinning
14.00 SVINIS-spruta
18.00 Trettioårsfest

Jag är nervös. Vill inte få ont. Vill inte få feber. Och vet fortfarande inte om jag fattat rätt beslut i frågan… 

Grymt!

Körde en fantastisk spinning igår. Nu menar jag inte själva passet i sig men responsen från deltagarna. Det är helt otroligt vilken skillnad det gör när man får ögonkontakt och leenden, när man ser glöd i ögonen och horn i pannan. Gaah, vilket gäng. Ni körde slut på mig!

Den som väntar på något gott…

Löpningen som inte blev av igår stod ju liksom först på to-to-listan idag. Så även fast det såg ruggigt ut tog jag tjuren vid hornen och gav mig av på ett snabbdistanspass.

Det roliga är att det som ser ruggigt ut inifrån oftast är som skönast att springa i – lätt duggregn! (och inga orkanvindar!)

En vilodag och 1.5 timmes massage igår gjorde nog dessutom underverk för mina ben som i det närmaste studsade fram. Av min garmin-programmerade fart på 4:57 blev det pannkaka när jag gladeligen plogade fram i 4:40. Vilken start på dagen!

Pedagogik by me

Lilla tjejen frågade mig vad “ANDFÅDD” var för nått?
- När man flåsar sa jag
- Vad är “flåsar” för nått? sa hon
- Äsch, gör 20 grodhopp så får du se…

Tvärtom!

Idag: 8 grader och regn. 13 m/s. Smutsiga tights återvunna från tvätthögen.
I morgon: 10 grader och mulet. 5 m/s. Rena kläder.

Jag hade tänkt springa idag och vila i morgon. Men jag tror  jag vilar idag och springer i morgon istället. Ibland är det kul att göra lite tvärtom. Eller kallas det att fega? Ja det gör det nog. Men så får det bli! Vill ju inte blåsa bort…

Min nya kompis!

Okreativ…

Min ena hjärnhalva försöker sätta ihop ett spinningpass. Den andra halvan försöker komma på ett vettigt blogginlägg. Ingen av dom lyckas…

Kanske lite fiskgryta Saltsjöbaden kan få fart på hjärncellerna?

Army Training – träning för mjukisar….

När jag först satt upp en lapp om vår utomhus-Army på gymmet hade jag valt en bild i stil med denna:

(foto: Jane)

Följden blev att typ ingen vågade komma. För “HUR SKA NÅGON ORKA BÄRA MIG???”

Efter lördagens army har jag ett nytt uppslag till affisch-bild… Den ser ut så här:


Är dom inte söta så säg! På Army träning kan allt hända!

Så liten och klen…

Jag är lite upprörd så här på en måndag. Anledningen är den svenska avundsjukan och missunnsamheten.

Viveca har gått ner 22 kg. Hon har gjort det genom små förändringar, i ett lagom tempo. Vi snackar ingen tok-bantning, ingen flygvärdinnediet, inget räknande av kalorier eller stränga förbud.

Så får hon frågan av en gemensam bekant, om hon är nöjd nu eller om hon ska gå ner mer. Viveca som väger kring 87 svarar att hon har lite kvar, varpå hon får till svar att hon ska akta sig så att hon inte blir för smal. Och med ett varnande pekfinger säger hon att “Anna som är så liten och klen” kanske försöker få Viveca att bli sån.

ALLTSÅ HALLÅ! Jag har inga egna intressen i att omvandla folk till att se ut som jag. Jag är byggd liten, jag har smalare handleder än mitt eget barn. Gud (eller nån…) ville så. Jag kan inte rå för det. Det betyder inte att jag tycker alla ska se ut som jag.

Vad jag vill när jag hjälper folk att gå ner i vikt, är att de ska hitta orken och energin som följer med en bra kosthållning. Att de ska hitta en vikt de trivs med och som inte begränsar dem i vardagen. När de är nöjda bestämmer de själva, jag har ingen hemsk baktanke lurandes i bakgrunden.

Jag blir bara så jäkla arg!!!! Tack för att jag fick avreagera mig…

Avlägset!

 
Vätternrundan känns VÄLDIGT avlägsen just nu.

Var ute på en kort runda och rastade vintercykeln i morse. Att cykla på vintern är ett helt projekt. Hitta rätt kläder:ska man ha ett lager, två lager eller tio? Komma ihåg cykelbyxorna lite försent och behöva ta av alla lager igen. Korva på jordens tightaste galoscher på cykelskorna. Justera alla spännen på hjälmen för att få plats med mössan… puh!

Nåväl, jag kom ut till slut. Bara för att konstatera att om 3 mil känns jättelångt, måste TRETTIO mil bli en tjugosju mil lång plåga. Gaaah, vad har jag gett mig in på??? Dags att ta tjuren vid hornen och sätta fräs på pedalerna nu. 7 månader går fortare än man anar!

Lördag morgon 07.00

Ställde klockan för morgonpass idag. Ibland är det enda sättet att pussla in träningen, tidigt innan världen vaknat.

Och det kan ju vara helt fantastiskt att springa på morgonen. Krispigt i luften och med en härlig soluppgång att vila ögonen på. Men idag vaknade jag liksom inte till liv förrän efter 7 sprungna kilometer (av 8…). Jag var trött i ryggen och benen kändes tunga. Jag fick anstränga mig för att hålla ett tempo som jag annars tycker är jättelätt.

Men det kan inte alltid vara en dans på rosor. Och hur segt det än känns medan man håller på så ångrar man sig ALDRIG efteråt. Och frukosten är aldrig så god som precis just då…

Strange…

Började min fredag med världens underligaste spinningupplevelse.

 

En och samma person lyckades förgylla (?) morgonens förbränningsspinning med en hel rad lustigheter:

-Protesterar hej vilt när jag släcker lampan. Han kan inte se sin pulsklocka. Trots att han sitter vid fönstret och det är dagsljus i lokalen. Ingen annan vill köra i lysrörsbelysning så han får stå ut.

-Halvvägs in i uppvärmningen börjar mannen i fråga VISSLA. Han visslar från och till genom hela passet. Höjer volymen men det är svårt att överrösta…

-När jag står, sitter han. När jag sitter, står han. När vi andra försöker hitta ett flow, och glida genom passet med en jämn och fin intensitet, tokcyklar personen i fråga.

-När vi stretchar lämnar han salen för att komma tillbaka när vi är klara.

Och nu kommer poängen… Karln i fråga upplyser mig om att han spinnat i 20 år och det här var första gången han hamnat på ett pass utan uppvärmning! Han förklarar att man måste ha minst 8 minuter uppvärmning och att man inte bara kan sätta igång och köra sådär direkt.

Med tanke på att jag hade 8 minuter uppvärmning och att hela resten av passet bara är en förlängning på uppvärmningen, där vi ökar långsamt långsamt och aldrig når särskilt högt i puls, blev jag minst sagt förbryllad över hans påhopp.

Men aldrig ska man upphöra att förvånas.

Kung av kroppsfett???

Google Translate är underbart!

Igår hade vi kalipermätning i min viktminskningsgrupp.  Papperet med resultaten brukar alltid stå på engelska, men igår vet jag inte vad som hänt för helt plötsligt var det svenska! Och inte vilken svenska som helst. Read this:

Välj en av följande metoder för att beräkna din kropp tjock delen (=select one of the following methods to calculate your body fat percentage)

Och ännu bättre:

Kung av kroppsfett (=kgs of body fat)

Vet inte hur jag själv skulle reagera om jag mitt i en viktminskningsprocess blev utnämnd till KUNG AV KROPPSFETT…

Årets julklapp 2009

 

Fatta vad svenska folket kommer att vara rödflammiga och håliga på ryggen på juldagsmorgon. Som en enda kollektiv jättekassler.

På tal om det var det länge sen jag använde min. Har liksom inte hittat den där avslappnande effekten. Tycker mest det gör väldigt väldigt ont. Så på min önskelista hamnar den inte…

Motvind

Jag hatar motvind. Gillar inte alls när det viner i öronen och löpsteget blir segt som kola. När någon liksom håller mig tillbaka i ett jättebungy-rep.

Idag var det snabbdistans på schemat. Kort och fint för mig som bygger från noll. 2 km medvind och 2 km motvind.

Såklart gick det jättelätt i medvinden. Visste inte ens att jag hade medvind utan trodde i vanlig ordning att jag blivit världsbäst över en natt. Benen var lätta som heliumballonger där jag studsade fram - lyckligt ovetande om vad som väntade efter vändpunkten.

Sen kom den. Väggen. Tuggummit. Kolan. Kärt barn…
Fick pressa mig fram, stångas mot blåsten. Bestämde i ett ögonblick av galenskap att jag skulle ha MINST lika bra kilometertid på vägen tillbaka. Öste, tryckte, pressade.

Och dundrade till med en kilometertid på 4.33, att jämföra med 4.34 i medvinden. Att pulsen landade 10 slag högre i snitt är en helt annan historia!

Kan man ha sånna här????

 

Som en enda lång kompressionsstrumpa. Fatta vad skönt. Men inte så läckert…

Ska tydligen vara perfekt för återhämtning efter långa pass. Läs mer här.

Cool coolare galen!

Fick tips i kommentarerna om denna man: Kari Martens. Han har påbörjat en tio dagar lång superduperultrajätte-IRONMAN! En Ironman om dagen är bra för magen, verkar vara hans motto. Läs och begrunda. Förundras och inspireras. Hur galet häftigt är inte detta?

Broloppet eller inte Broloppet – det är frågan…

Nu är det bara dryga 5000 platser kvar till Broloppet och det börjar bli dags att bestämma sig om det ska bli en tur över bron i sommar.

Egentligen är det ett rätt konstigt lopp. Typ rakt fram, ner genom en tunnel i 4 km, lite mer rakt fram, upp och ner på en bro… Men det är ändå något som lockar mig och det är ren och skär nostalgi.

Broloppet var nämligen det första långloppet jag sprang. Det var 2006 och jag hade sprungit SJU gånger det året (fast jag visste inte om att det var sååå lite!). Som längst hade jag sprungit 13 km och det gjorde jag fem dagar innan start. Förstår inte hur jag kunde vara så totalt oberörd inför det faktum att jag knappt hade sprungit alls, men så var det.

Jag lyckades hålla mig springandes hela vägen och tog mig i mål på 1:52. Hade varit roligt att göra potatismos av den tiden…

Skräckblandat…

Ska strax ut och springa. Bara smälta lunchen lite till. Det är dags för intervaller och då gör sig inte osmält mat så bra.

Tiden innan ett intervallpass är jobbigt. Det är ågren över vad som komma skall. Det är liksom inte bara att snöra på sig skorna, utan hela kroppen säger med sin bestämdaste stämma: ska vi inte ta det i morgon istället?

Men nej, det ska vi inte. För det är inte roligare då. Roligt är det först efteråt. När man står på trappen och stretchar vaderna. När man är varm fast vädret är ruskigt. Då är det riktigt härligt! Och det är vetskapen om detta som gör att man kommer ut, gång efter gång, fastän en kopp te och tillhörande filt låter mycket mer lockande!  Go go go!

Long time no yoga…

… men idag var det dags! Skönt att få sträcka ut min stela lekamen ordentligt, det var riktigt välbehövligt!

Har slarvat med yogan på sistone, men nu är det dags att bruka allvar igen. MINST en gång i veckan vill jag hinna med. Målet är att komma in i det tillräckligt för att kunna yoga lite på egen hand på stranden i Thailand i jul. Jag har fem veckor på mig tills dess…  Gaaah, skynda skynda!

Lycka är…

… att slänga sig i det blöta gräset efter ett härligt löppass i solen

… att låta andra människor släpa omkring på varandra i en sandlåda

… att dricka en riktigt god cappuccino

Och allt detta har jag gjort denna lördagmorgon. Kan det bli bättre?

Inspiration!

Det här hade varit lite roligt:
-----------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------

Fast Göteborg är lite långt bort. Men drömma kan man väl få på en fredag?

Sakta ner och öka hastigheten!

Jag och Garmin har varit ute och sprungit snabbdistans tillsammans. Problemet är att Garmin inte har någon hjärna. Han fattar inte att det går långsamt upp och snabbt ner. Så han tjatar en massa i backarna. Men det får man leva med för det är ganska kul med sällskap.

Idag var det dessutom iskallt ute och därmed premiär för vintertightsen. Köpte dem 2006 och jag måste ha vuxit sen dess för nu slutade de halvvägs upp på vaden… Tur att mina långa kompressionsstrumpor kunde täcka glipan så jag inte frös ihjäl. Att jag förmodligen såg rätt skojig ut är en annan sak.

Så nu vet jag vad jag ska lägga födelsedagspengarna på!

Så här blev det…

Så här blev resultatet efter flera timmars velande:

Lördag 30 januari:
09.00-10.00: Inner Warrior(spinning)
10.30-11.30: Sound and Vision (spinning)
11.40-12.40: BOSU® All Sport Circuit(balansboll/styrka)
14.30-15.30: Don´t stop the music(spinning)
17.00-18.00: Functional moves®(styrka)

Söndag 31 januari:
09.00-10.00: Body Flexibilitie(yoga/stretch)
12.00-13.00: ReCharge(spinning)
13.20-14.20: Dynamic Athletic Training(atletisk/styrka)
14.40-15.40: Reality Spinning(spinning)
16.00-17.00: Kettlebell - Challenge(styrka)

Nu återstår nästa problem: att hitta en soffa att tillbringa lördagsnatten på!

Nike Convention 2010

Schemat ligger uppe nu. Tur att jag har träningsfritt idag så jag har gott om tid att vela fram och tillbaka vilka pass jag vill gå på!

Vill hitta den bästa blandningen av spinning, funktionell träning, core, yoga och kettlebell. Och kanske några  dance moves för att få dra lite på mungiporna…

Vilka av er ska dit?

(bild lånad från NIKE)

Intervaller

Trodde aldrig jag skulle få skriva detta ord igen. Intervaller – ett ord förknippat med både hat och kärlek. Fruktansvärt och härligt på samma gång. Eller fruktansvärt först och härligt sen, kanske är närmare sanningen…

Intervallerna har varit långt borta länge, men idag var det alltså dags… 4 x 400 m.  I ett försök att skona benen tog jag mig till en slinga i skogen med mjukt underlag. Kände redan på uppvärmningen att benen var tunga. (En kombination av Armyträning och en sömnlös natt med vaccinationssjuka barn ger kanske inte bästa förutsättningen för tokintervaller).

Anyway. När klockan pep stack jag. Mata mata, tempo tempo, flåsa flåsa. MJÖLKSYRA! Gaah, det är jobbigt med intervaller! Hade nästan glömt hur det kändes.

I vanliga fall brukar begränsningen ligga antingen i mjölksyrastinna ben eller i flåset. Idag var det ingetdera. Idag var det koordinationen. Kände mig som ett nyfött rådjur med benen åt alla håll.  Hade jättesvårt att hålla koll på kroppsdelarna och det var ett rent under att jag inte stod på huvudet.

Tiden blev väl därefter, någonstans mellan 4:08 och 4:16-fart. Inget man skriker ut i högtalare men en start i alla fall.  Nu väntar snabbdistans nästa gång. Känns jättekul att ha programmet utstakat! 

Jag måste äta upp mig!

Med min fjädervikt har jag ju INGEN chans när det kommer till att brottas på Armyn. De stora starka flickorna och pojkarna bara andas på mig så trillar jag omkull.

Men i krokodilgång och skottkärra-rejs hjälper det inte att vara tung, där slåss vi på lika villkor. På liv och död. Som alltid.

Resultatet av kvällens army: skakiga armar, blåmärken på knäna och köttsår på svanskotan. Som vanligt alltså :)

En tvättmaskin…

Det här är nog sista gången ni läser om en tvättmaskin på min blogg, men jag blev så lycklig när jag såg att vår nya tvättmaskin har ett program som heter TRÄNINGSKLÄDER (typ det enda som tvättas i den här familjen)! Det är ju nästan lika coolt som en rosa hjälm. Eller nått.

Jag är redo!

Efter månader av slölöpning med rehab som enda målsättning, är det nu dags att ta ett steg vidare. Dagens 40 minuter i vilket-tempo-som-helst på samma-gamla-runda-varje-gång är den sista i sitt slag.

Till veckan återgår jag till mitt vanliga program, innehållandes bästa blandningen av intervaller, snabbdistans och långpass. Att långpassen numera inte längre är 30k, utan snarare 8, är en petitess som kommer att åtgärdas under resans gång – i takt med att benet förhoppningsvis klarar mer och mer.

Jag känner mig full av förväntan. Ska bli kul med lite fokus igen. Ska bli kul att återfå lite snabbhet, för på den biten känner jag att jag tappat massor. Jag är redo. Bring it on!