Påtvingad cykelsemester...

Mina föräldrar har tillsammans med Fredriks föräldrar bestämt att jag och Fredrik ska cykla från Kävlinge till Umeå nästa år.

De vill visst låna våra barn och tyckte vi behövde röra på oss. Eller nått.

Men, man ska lyda sina föräldrar. I juli nästa år sticker vi.

Avsnoppad telefonförsäljare

Det är så kul när 20-åriga telefonförsäljare från Gällivare ska försöka övertala mig att köpa kosttillskott. Som inte vet något om omega-3 och antioxidanter mer än det som står i deras infoblad (och som de gladeligen läser innantill ifrån).

- Har du hört talas om omega-3
- Ehh, ja.
- Livsmedelsverket rekommenderar 2-3 g om dagen och då behövs det kosttillskott
- Närå, jag äter fisk sörrö.
- Men då måste du äta fisk tre gånger i veckan, och det gör man ju inte.
- Josörrö det gör jag.
- Å fan. Men en prenumeration på strumpor då?

Dagens ordspråk...

Träna först och städa sen - annars kanske du inte hinner träna.

Vi hade folk hemma igår och hade i förmiddags inte riktigt hunnit ikapp med undanplockningen. Rättare sagt, det såg ut så här:



Men precis när vi skulle städa fick vi barnfritt. Och vem vill spilla dyrbar tid med att städa. Så jag myntade ovanstående ordspråk, tog på mig hjälmen och drog med mig Fredrik (som redan cyklat tio mil klockan sex i morse... men vad fasen, jag ville ju ha sällis)

Dryga fem mil i strålande sol. Vi cyklade i blommande vallmofält, mötte söta kor och spurtade förbi en traktor. Är inte DET roligare än att städa? Och diskeländet har ju inte precis försvunnit så vi har ju både ätit kakan och har den kvar :)

Svettigt...

Att spinna i body var en ny upplevelse. Inte så mycket i form av tryckknapparna i grenen - det funkade bra- men i form av utebliven fukttransport.

En body andas inte och suger åt sig svett som en svamp, det fick jag lära mig igår. Har aldrig varit så blöt. Inte ens i duschen.

Som en sann vetenskapsman roade jag mig med att väga bodyn i blött tillstånd och sedan i torrt. Resultatet har ni nedan.





114 gram svett innehöll alltså bodyn. Och då hade den ändå legat och smygtorkat lite i väskan över natten. Vetenskap på hög nivå.

En liten försmak...

Mer detaljer senare...

Tonight's the night!

Benvärmarna utprovade. Frågan är nu hur skönt det är att spinna i body med tryckknappar i grenen??? Får ha med mig ett ombyte i reserv.

80-tal it is. Mellan 21.00 och midnatt är Kävlinge i gungning. Be there or be fyrkant.



PS: glöm inte att öva på falsetten!

Kyckling och grönsaksguckimuck

Kyckling, grönsaker i ugnen, rostade kikärter, fetaost och hemmagjort kryddsmör...

Ibland är mat så gott så man inte vet var man ska ta vägen!

Äntligen!

Äntligen nått kul för oss i södern:



Check this out! En dag fylld med free power dance, dynamic training, dance aerobic, step, yoga och outside training.

Varför de envisas med att prata english vet jag inte. Lite fånigt, men vi skåningar kanske inte skulle förstå annars. För att inte tala om norrlänningarna....

Testlöpning

Idag testade jag löparbenen för första gången sen maran. (Ja ni läste rätt, inget spring på 24 dagar!!!). Det blev på en 1250 m slinga i skogen på mjukt och fint underlag. Med tillhörande fågelkvitter.

Utgångsläge:
Hungrig
Kissnödig
Törstig

Men skitsamma, jag skulle ju springa ultrasakta. Och kortkort.

Varv 1: Vad lätt det går
Varv 2: Åå det här har jag saknat
Varv 3 (slutet): konstig punktsmärta i vaden. Sprider sig till knät.

STRETCHPAUS

Varv 4: Går bra i ett par hundra meter sen kommer det smygande igen.

MERA STRETCH

Försöker cykla hem. Cykla gör ont. Går istället. Inget känns. Hem till min ärtpåse för kylning. 24 dagar till nästa försök... eller nått.

Yes - där satt den!

Jag skulle visst inte träna efter naprapatbesöket, men jag hade ju min gratisgång på SATS bokad och klar. Så jag kunde inte låta bli...

När jag testar pass på andra anläggningar brukar det gå till så här:

1. Jag imponeras av salarna, omklädningsrummen, lekhörnor, flashiga bilder på väggarna...

2. Jag imponeras av att instruktören ser proffsig ut.

3. Jag imponeras av cyklarna som alltid känns proffsigare än hemma på min gata i stan.

Sen skruvar de på musiken, trampar i otakt, flåsar okontrollerat i mikrofonen och ropar käcka utrop. Och just där efter ca 4 minuter har jag tappat intresset och tycker Kävlinge har bästa gymmet i hela världen.

Idag blev det inte så. Efter punkt 3 fortsatte jag att imponeras. Av instruktören som var så behärskad och lugn men ändå lyckades peppa mig. Hur han stegrade sin pepp genom passet till att få mig att ta ut mig fullständigt mot slutet. Av hur varierat han hade satt i hop sitt pass. Av musiken som var taktfast och bra.

Jag kollade inte ens på klockan!

Nya blåmärken

Idag ska jag till naprapaten och få nya blåmärken på låret. Sen väntar sushi. Det var minst hundra år sen jag åt sushi och jag längtar massor! Det är så gott!! Favoriten är allt med lax och allt med avokado. Riktigt fina grejer!



Efter sushin har jag tvingat med svägerskan på spinning i Malmö. Idag testar vi nyöppnade SATS Entré med hopp om ett überkul, superinspirerande höjdarpass! Hoppas vi inte blir besvikna!

På youtube...

Hittade mig själv på Youtube. GymGlam har lagt ut två små snuttar från Blogger Bootcamp i våras. Kan hända att ni behöver både lupp och läsglasögon för att se mig, men ändå...





Ledtråd: jag har rosa skor och svarta kläder

Jag har hittat en cykelkompis!

Jag försöker förklara vägen...

Cykla är roligast att göra tillsammans med någon. Tiden går mycket fortare och rumpan gör lite mindre ont när man har någon att prata med och får lite annat att tänka på.

En förutsättning är ju att man cyklar ungefär i samma tempo. När jag cyklar med Fredrik liggar jag ständigt två hjullängder bakom och flåsar - alldeles för trött för att orka prata. Cyklar man med någon såspotta får man ju istället bara rulla och vänta hela vägen, ungefär lika trist det.

Idag cyklade jag med Viveca. Vi har cyklat tillsammans i spinningsalen ungefär fyramiljonertrehundratolv gånger, men aldrig på riktigt. Så i morse var det alltså premiär. Vi tog samma runda som jag körde igår. Ville ju vara säker på att hitta....

Hittade gjorde vi och fram kom vi. Höll ett behagligt tempo hela vägen och det kändes som vi körde jämnfort. Jag slapp flåsa och jag slapp vänta. Äntligen har jag hittat en cykelkompis!

Cykel i arla morgonstund...

Det finns inte många vindfria dagar i Skåne. Idag var en av de få, så jag passade på att rasta cykeln. 50 km i strålande sol, innan resten av världen vaknat. Det ni!

Dagen-efter-gröt...

Dagen efter självaste midsommar får man ju spexa till gröten med lite jordgubbar. Himmelskt!

Felstart...

Jag brukar vilja starta festdagar med en lång löptur. Det är liksom den bästa uppladdningen. Idag blir det inte så och det förstör min image lite... Får ta igen det en annan dag...

Passar på att önska er alla en glad midsommar! Hoppas ni får många jordgubbar, mycket sill och ett och annat grodhopp!

Ice ice baby

Pulsspinningen igår genomfördes med bravur utan en enda kniv i knät. Blev lycklig i hela själen och firade med en lång härlig stretch när jag kom hem!

Förutom stretch skulle jag även ägna mig åt kylning. Varierar en påse frysta ärtor med Ice Power. Så det blir en småkall midsommar i år...

Klämd, mörbultad och öm

Tillbaka från naprapaten. Slutsats: det är inte knäleden det är fel på. Inga menisker eller korsband. Det är muskulärt.

Hade visst ett högerben som var mycket mer spänt än vänsterbenet i vila. Har böjt och sträckt - alltid med en tumme nergrävd djupt i muskeln. Det har stramat och i vissa fall strålat ända ner i fötterna. Men han sa att muskeln blev mjukare så jag hoppas på det.

Har fått i hemläxa att stretcha framsida lår på det mest obekväma sätt. Jag når knappt foten så stel jag är. På tisdag ska jag dit igen för en omgång till. Sen hoppas vi att det löser sig.

Har springförbud till jag kan cykla obehindrat. Och cykla får jag göra så länge inte knivarna i knät kommer.

Nu väntar pulsspinning. Förhoppningsvis utan knivar.

Om 4.5 timme...

...får jag min dom. Då har jag nämligen fått tid hos en naprapat. Nervöst det här...

Ledsen i ögat

Run to the beat ställs in. När jag för en gångs skull hittat ett lopp i närheten som jag verkligen vill springa så skiter det sig. Apsurt!

Någon som har tips på någon annan skojig spring-happening i skånetrakten i augusti? Dvs inte en sån 2 varvshistoria på en asfalterad fyrkantig bana mitt ute på en åker utan någon som helst publik.... Men gärna lite långt....

Ratad!

Håller på att sätta ihop 80-talsspinnning som vi ska köra nästa fredag kväll. Tre timmar 80-talsparty mellan 21.00 och midnatt. Vi pratar discolights, åttitalsvideor och paraplydrinkar (träningsvänliga...).

Har frossat i härliga åttitalslåtar och älskar dem alla. 80-talet var verkligen the shit. Kan hända att jag blir varm i min utstyrsel, men jag kommer att vara snygg :)

Hur som haver. Här är låten som Fredrik tok-ratade igår kväll:



Så den får ni nog inte höra nästa fredag...

Sjukgymnast - var god dröj...

Gjorde slag i saken och ringde sjukgymnast. Ville kolla benet för säkerhets skull. Vill inte gå till vårdcentralen där de förmodligen skulle säga:

"men lilla gumman, inte har du väl sprungit ett helt marathon. Nämen det förstår du väl att det sliter på kroppen. Gå du hem och vila över sommaren så ska du se att det går över"

Ringde idrottshälsan i Lund. Sånna som håller på med idrott fattar ju att man inte vill spendera sommaren i hammocken. Dessutom har de lite överseende med att man faktiskt kan tycka marathon är en kul grej.

Anyway. Det var 70 stycken före mig som visst hade ont. Tid fanns först i september.

I SEPTEMBER?!?!?!?!?! I september har jag både cyklat Laholm, sprungit run to the beat, och skuttat upp för abborbacken. Med eller utan hjälp av sjukgymnast! Grrrr....

Cykling 32 km

En kortrunda för test av knät. Kändes jättebra och det var underbart att få vara ute och höja pulsen lite. Efter 52 min fick jag lite känningar, inte ontont men en känsla som inte ska finnas där. Jag tror dock inte det är knät utan mer hamstrings. Fasen vad svårt det kan vara att lokalisera ont. Jag letar vidare.

Metro - med fyra år gamla nyheter

2005 testade jag RPM för första gången. Idag läser jag detta i metro:

"Äntligen - RPM är här

Spinning har funnits i åratal men för den som vill ha lite variation finns nu RPM"

Känns som artikeln hamnat 4 år fel i tiden. Förvisso jättekul att läsa om spinning och se bloggarkändisar i tidningen. Men ändå.

Måndag morgon kl 06.00

" Nya livet" sparkades igång med en morgonpromenad. Så härligt!

Det här har jag väntat på...

... sedan 2006 då jag sprang min första halvmara precis här. Nästa år blir det verklighet. 10-årsjubileum av Öresundsbron med en halvmara från Danmark till Sverige. Coolt som attan. Tyvärr bara en vecka efter Stockholm marathon, så jag får nöja mig med att vara publik!

Jag börjar på måndag...

Jag har aldrig förstått det där med att börja sitt nya liv. Mitt liv har liksom alltid bara rullat på, alltid med träning och bra mat. Klart man festat till med godsaker på helgen men sen har allt rullat på igen. Vinter som sommar. Alltid i samma form.

Nu har jag förfallit. Två veckor med ont knä, och förfallet är ett faktum. När jag inte kan träna som jag vill känner jag mig så sunkig. Känner mig trött, klumpig, stel och ur form. Sista veckan utan stegräknare har jag inte ens pallrat mig ut och gått.

I ett hurtfriskt ögonblick tänkte jag ge mig ut och cykla en runda. Testa knät. Men så tänkte jag att den här veckan ändå är förstörd. Så jag firar Fredriks vätternrunda med en bit tårta. Så börjar jag det nya livet i morgon....

(Och det här kommer ni aldrig någonsin mer få läsa igen på min blogg. I morgon är jag back on track. Om jag så ska springa på händerna! JAG MÅSTE FÅ RÖRA PÅ MIG!)

Flowin

För ungefär 400 år sedan fick jag låna en Flowin-matta av en instruktör på gymmet. Jag är ju som bekant nyfiken på alla träningsformer och ville helt enkelt testa. Tanken låter ju nämligen genial. Att med hjälp av några plattor kunna glida mot underlaget och därigenom träna både styrka, core och smidighet. I nära ett halvår har nu denna matta stått orörd i ett hörn och jag kände att now or never liksom. Rullade ut mattan, satte på tränings-dvd:n och satte igång.

Tränings-dvd:n består av tre program i stegrande svårighetsgrad/intensitet. Hela tiden jobbar man med den egna kroppsvikten som motstånd.

Ställde mig alltså framför datorn och gled. Jag gled bak i ett utfall. Jag gled ut med foten till sidan medan andra benen stod utanför mattan och gick ner i knäböj. Jag gled ut i "hjulet", fast utan hjul då. Jag stod i plankaställning och gled upp med fötterna så att rumpan peakade mot taket.
Och en hel massa till.

Många av övningarna hade potential att bli riktigt jobbiga, problemet var bara att killen på dvd:n bytte övning precis hela tiden och att man aldrig hann bli riktigt trött.... Men man kan ju strunta i honom nästa gång. Så snygg var han inte :)

Det känns att man kommer åt muskler som man vanligen inte tränar så mycket och sånt är ju alltid kul. Kan tänka mig att jag gillat konceptet bättre i gruppträningsform, för jag behöver någon som piskar mig. Att mattan stått oanvänd i 6 månader säger ju allt och lite till om min disciplin till hemmaträning. Men är man disciplinerad nog att sätta igång att träna hemma så tror jag visst man kan ha stor nytta av mattan.

Vättern i sovrummet...

Idag har Fredrik cyklat Vättern.

Jag är ensam hemma med lilltjejen och träningsutrymmet är minst sagt begränsat. Tills hon gick på barnkalas. 2 timmar egentid och såklart skulle den fyllas med träning.

Fast vad? Vågade inte ge mig ut på cykelrunda med mitt knä. Tänk om det brakat samman 2 mil hemifrån....

Styrketräning? Ehhh, nä.

Så hittade jag en Flowin-matta som jag lånat för hundra år sedan och som har stått och samlat damm sen dess. Så fick det bli. 30 minuter flowing (och rapport kommer sen).

Fast 30 minuter kändes lite mesigt. Hoppade upp på spinningcykeln för en avslutande trettiminutrare. Började trampa. Hittade INGEN motivation. Fanns minst hundra saker jag hellre velat göra på min lediga tid. Trampade lite till. Övertalade mig själv att om jag cyklade fem minuter så kunde jag stretcha min stela lekamen sen.

Sen slog en blixt ner från Vättern. Vad fasen!?!?! Här sitter jag och gnäller över 30 minuter spinning när Fredrik har trampat sen 01.56 i morse! Så jag bestämde mig att trampa till han gick i mål (enligt beräkning 31 minuter). Sen var det bara att hålla tummarna att han inte fått punka...

Han var snabb och jag fick sluta cykla redan efter 26 minuter. Fast det kändes kort så jag tog de fyra sista i bara farten.

Är inte det kärlek att sitta och sympaticykla i sovrummet, så säg? Eller så utnyttjade jag bara honom som draghjälp...

Att vara rädd....

Foto: Jane

Vi har startat ett utomhuspass på gymmet nu under sommaren. På affischen som jag satte upp hade jag med en bild från Bloggerbootcamp där vi bar varandra på ryggen. Det resulterade i att nästan ingen kom. Alla blev totalt vettskrämda av bilden. Tänk om det skulle kunna vara jobbigt liksom.

På samma sätt vet jag mammor som inte vågat komma på Mammabootcampen för att det verkar jobbigt.

Men är inte jobbigt själva det roliga med träning? Jag kan vara fegis när det gäller att ramla och slå mig. Jag skulle t ex aldrig ge mig ut på mountainbike. Jag kan vara rädd för att ramla i vatten och kajakar inte gärna omkring i forsar. Men rädd för att det ska bli jobbigt, det finns inte. Jobbigt är kul. Ju jobbigare ju kuligare. Och ju bättre känner man sig efteråt!

Så kom igen nu alla fegisar så kör vi :)

Viveca

Viveca fortsätter neråt och har nu tappat totalt 10,5 kg. Läs mer här.
Grattis i massor!!!

Tradigt...

Det tråkigaste med vår och sommar är att alla flyr gymmen. Passen går halvtomma och stämningen blir inte alls densamma. Det är nästan så man längtar till hösten....

Svettig och glad!

Hade spinning på Gerdahallen idag. Hade svårt att vicka bort passet och tog en chansning med knät. Funkade bra hela vägen även när jag tryckte på i backarna. Och jag svettades och jag njöt. Kändes som det var åratal sen jag tränade, åratal sen jag fick öppna duscharna på mina axlar och bara låta svetten flöda.

Jag kunde köra precis som vanligt- med ett pulssnitt i linje med en riktig bra pulsspinning. Aldrig har lite svett gjort mig så glad. Aldrig mår jag bättre än när hjärtat får pumpa, benen får jobba och endorfinerna spruta. Vilket lyckorus!

Tänk alla människor som inte tränar. Hur kan dom missa allt detta frivilligt?

Skadeglädje...

Skadeglädje är den enda sanna glädjen...

Och när jag ser Fredrik sitta här brevid mig och klunka Carboloader blir jag lycklig ända in i själen....

Lycklig över att jag slipper den sliskiga smaken. Glad över att det inte är jag som ska cykla 30 mil i regn och snålblåst på lördag!

Orka mera! - bloggen om mellanmål....

Ska inte tråka ut er mer met mitt knä. Här kommer dagens kvällsmål:

Makrill i tomatsås

Keso

Gurka

Hampafrön

Jättegott!

Nu väntar recovery-sömn. Och i morgon har knät gått över, livet leker och jag vinner minst en miljon på lotto! Baske mig.

Never ever ropa HEJ!

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Glad igår eftermiddag, ledsen igår kväll.

Hade utomhusträning igår kväll. Som instruktör HAR man ju ibland pass vare sig man vill eller inte. Eller vill och vill, tro tusan att jag ville. Men kanske inte borde.

Började med en kort jogg, kändes INGENTING. Kände mig tvärtom fjäderlätt och riktigt i stöten.

Gick vidare med korta sträckor järnet-löpning varvat med stationer (dips, höftlyft, armhävningar, jägarsits mm). Fortfarande här kände jag mig stark i löpningen, inga problem.

Resten av passet coachade jag mest och var bara delaktig i parövningarna (eftersom de var ojämna par). En enda gång kände jag av knät och det var vid en snabb förflyttning i sidled.

Sen skulle jag cykla hem. Satte mig på svärfars Mustang årgång nittonhundrafrösihjäl. Trampade två varv, sen kom knivarna i knät. Fick snällt hoppa av och gå.

Gjorde ett nytt försök en stund senare. Då krampade typ överdelen av vaden.

Vad fasen????? Behöver jag säga att jag vilar idag...

Lycklig!

Jag kunde inte hålla mig. Hoppade upp på spinningcykeln för att testa. Jag måste nog bryta båda benen och stuka huvudet innan jag frivilligt hoppar i simbassängen. Där är det ju kallt...

Spinnade loss till gamla 80-talsdängor (test inför kommande team-pass). OCH det kändes bra hela vägen. Jag är lycklig. För även om knät hakar upp sig och skriker lite när jag sitter still så funkar det att spinna. Och funkar det att spinna så räcker det för mig. Jag måste få ha puls annars blir jag knäpp.

Tog en förhållandevis evighetslång stretch efteråt. Nu får vi se om mitt lilla upptåg straffar sig ikväll.

Lycka är att få spinna. Även om man har iform-kläder på sig.

Vad kan jag träna?

Spinning brukar vara min räddning när löpningen tärt för mycket på min arma kropp. Spinning brukar funka trots att man stukat fötterna, ömmar i vaden, eller har bllåa tår. Men inte nu. Nu funkar inte ens spinning och jag känner mig alldeles rådlös.

För idag måste jag träna. Jag får spel av att inte röra mig. Förra veckan blev det endast 60 minuter halvdan spinning på ett ben.

Nu är det så illa ställt att jag t om funderar på att styrketräna... haha, det hade jag ju verkligen behövt, men jag tycker det är så trist. Armcykling kanske? Eller rullstolstennis? Hopp på ett ben? Träningsmöjligheterna är ju enorma....

Mera mellanmål...

Ont om träning i träningsbloggen. Så ni får hålla tillgodo med lite mat. Här är gårdagens mellanmål som var en riktig knaprig höjdare:

Naturell Yoghurt
Kesella
Skivad banan
Bovete Crunch
Salig Blandning Äpple
Rostade kokosflingor

Rehab

Alla sätt är bra utom de dåliga. Igår körde jag rehab extravaganza i ett desperat försök att återställa mitt knä/vad/hamstrings/whatever till normal funktion.

Steg 1. Rumpan på spikmattan. Ni anar inte hur ont detta gjorde. Jag var nära att börja gråta, skrika och avlida på samma gång. Fredrik satt brevid och försökte kommunicera. Han fick inga svar. Jag bet mig i läppen. Efter ett par minuter släppte det värsta och jag genomled dryga 10minuter.

Steg 2. Massage av hamstrings/vad och insmörjning med liniment. Kändes bättre. Fast synd med liniment på de nya lakanen. Luktar ryskt träningsläger i hela sovrummet.

Steg 3. Mikrovärmd vetekudde i knävecket. Varmt är det bästa som finns!

Steg 4. Sömn.

Känns bättre i dag. Har cyklat hela 4 minuter utan att det känts något. Ikväll tar vi om det från steg 1. Har redan ågren...

Motionsflanören filosoferar...

En vecka efter maran och jag känner mig som en motionsflanör. En sån där som är ute och promenerar i ur och skur men aldrig får upp pulsen. En sån där som har träningsoverall och tycker det är friskt att röra sig klockan sju på morgonen.

Bakgrunden är att vi nått slutspurten i stegtävlingen som jag är med i. OCH att jag inte kan träna pga mitt skitknä. Att samla steg när man inte kan springa är tidsödande. Och mitt motstånd i tävlingen är en vinnarskalle av rang. Han promenerade TRETTITUSEN steg för att matcha mina marathon-steg. Fatta att det måste ha tagit hela dagen!

Hur som haver. När jag går där och flanerar med mina mjukisbrallor kommer det titt som tätt joggare och löpare (skillnaden är hastighet och stil...). Och då kan jag inte låta bli att bli avis. För jag vill också springa. Det är ju jag som är löparen här. De har tagit MIN träningsform och jag har förvandlats till promenadfreak. Hela min image raseras liksom. De tror bergis att jag är en sån där som inte orkar springa men vill röra mig ändå. Jag vill ha ett plakat där det står: JAG KAN OCKSÅ SPRINGA MINSANN. FÖR JAG SPRANG MARATHON FÖRRA VECKAN. DET NI! Men det hade ju känts lite fånigt. Kanske räcker det med marathon-tröjan...

Anmäld!

Ibland har man sån bloggtorka att man går och anmäler sig till Lidingöloppet bara för att ha något att skriva om....

Nu är det alltså gjort! Jag är anmäld och klar till höstens årliga tradition. Nu är det bara Stockholm marathon 2010 kvar att anmäla till. Men det ligger dagen efter dotterns födelsedag (dvs vi är inte hemma när hon fyller år) så det kräver lite extra övertalning.... eller en muta om Stockholmsshopping....

Ha en härlig helg alla!

Nytt mellanmål...

Gick lös på kartongen från Renée Voltaire och mixade ihop ett riktigt gott mellis:

Mild naturell yoghurt
Hallon
Bovete crunch
Rostade kokosflingor

Kombinationen av crunchen och kokosflingorna gör det hela knaprigt och gott, samtidigt som det känns friskt med alla hallon. Mumma!

Och idag har jag fått ett paket med de saknade varorna. Snabbt marscherat från deras sida och mitt förtroende är därmed återställt.

Eländes jäkla skit!

Det är väl fånigt att tro att man ska springa en mara ostraffat. Har känt mig bra i benen ända sen i söndags (ok, lite stel men i övrig fine) och så idag kom det smygande på min morgonpromenad, en värkande molnade känsla vid höger knä, på utsidan.

Till saken hör att jag stegtävlar. Det är Vivecas man Jimmy som jag tävlar mot. Vinner jag får han köpa en cykel Viveca. Vinner han får jag köpa rullskidor till Fredrik. Konstig tävling där vi som faktiskt går inte har någon vinst att hämta...

Hur som haver. Det spelar ingen roll om jag tävlar om ett Hubba Bubba - jag vill vinna ändå! Så jag har knatat omkring ganska frenetiskt här på sistone, och det var alltså på dagens morgonpromenad som känslan kom. Höll i sig hela dagen och har molat och värkt från och till.

Men spinning brukar ju alltid funka så jag var inte speciellt nervös inför dagens pass. Tog cykeln till gymmet bara för att upptäcka att CYKEL FUNKAR INTE. Och inte spinning heller. Stående var det ok, men sittandes skar det som knivar. Fick koppla loss ena pedalen och trampa enbent.

4 dagar kvar på stegtävlingen. Det här händer inte!!!

Nu börjar vi om...

Maran är bakom mig. Karamellen är sugen på. Nu är det dags att blicka framåt. Så vad händer här näst?

Har totalvilat nu i dagarna tre. Vill inte provocera kroppen. Ni som följde mig förra sommaren kanske minns att jag sumpade vaden efter maran och inte kunde springa på hela sommaren (eller jo, när jag väl kom tillbaka stukade jag foten). Vill inte hamna där igen så jag tar det lite soft.

Anyway. I morgon börjar jag träna igen. Det blir spinning och premiär för mina nya snygga träningskläder från Stockholm.



Därefter kommer fokus att ligga på cykling ett tag framöver. Jag ska samla mil inför ett kommande event i slutet på juli...

Den 19-25 juli semestrar familjen i Laholm. Av en händelse "råkar" Laholms 6-dagars gå just då. Det är alltså 6 dagar med mellan 9-14,5 mils cykling. Jag och Fredrik ska dela på kakan och ta tre dagar var. Förhoppningsvis får vi sällskap av en annan galen familj :)

När det gör som mest ont i cykelbaken är det dags att växla fokus tillbaka till löpningen igen. Då har jag två månader kvar till Lidingö och firar detta med att rejsa runt i de skånska backarna.

Det var de närmsta månaderna. Sen får vi se.

Besviken...

Igår kom mitt paket från Renée Voltaire som jag beställde för ett tag sen. Lycklig öppnade jag paketet och började botanisera bland alla roliga saker jag köpt.

Smått besviken konstaterade jag att de missat på inte bara en punkt. Här är vad som saknades:

1 påse quinoa
1 påse rött ris
1 påse svart ris
1 påse amaranth
1 påse bovete crunch

Dessutom var det hål i påsen till Nakenhavret så allt hade läckt ut i paketet!!!

Ehhh, seriöst?!!?!

Bara en allra allra sista...

Här kan man återuppleva Stockholm marathon och jämföra sitt lopp med andras. Själv rejsade jag mot Isabellah Andersson. Det gick sådär...

Okej, sista marainlägget nu....

Först och främst: ett stort tack för alla fina kommentarer som ni lämnat här på bloggen. Blir så glad i hela själen av att läsa dem och det är först nu förstår jag att det var en riktigt fin tid jag fick till.

På gymmets hemsida ser det idag ut så här, jag blir alldeles rörd:



Från Johan Beijer (bloggläsare) fick jag denna fina bild. Mer fokus och skärpa än alla bilder Marathonfoto lyckades ta i Göteborg. Tack tack!



Och för er som gillar siffror och statistik, här är mina mellantider:



Och hur gick det med shoppingen? Så här:



Det är mina påsar men Fredrik fick bära. Jag hade ju för tusan sprungit marathon...