Så liten och klen…

Jag är lite upprörd så här på en måndag. Anledningen är den svenska avundsjukan och missunnsamheten.

Viveca har gått ner 22 kg. Hon har gjort det genom små förändringar, i ett lagom tempo. Vi snackar ingen tok-bantning, ingen flygvärdinnediet, inget räknande av kalorier eller stränga förbud.

Så får hon frågan av en gemensam bekant, om hon är nöjd nu eller om hon ska gå ner mer. Viveca som väger kring 87 svarar att hon har lite kvar, varpå hon får till svar att hon ska akta sig så att hon inte blir för smal. Och med ett varnande pekfinger säger hon att “Anna som är så liten och klen” kanske försöker få Viveca att bli sån.

ALLTSÅ HALLÅ! Jag har inga egna intressen i att omvandla folk till att se ut som jag. Jag är byggd liten, jag har smalare handleder än mitt eget barn. Gud (eller nån…) ville så. Jag kan inte rå för det. Det betyder inte att jag tycker alla ska se ut som jag.

Vad jag vill när jag hjälper folk att gå ner i vikt, är att de ska hitta orken och energin som följer med en bra kosthållning. Att de ska hitta en vikt de trivs med och som inte begränsar dem i vardagen. När de är nöjda bestämmer de själva, jag har ingen hemsk baktanke lurandes i bakgrunden.

Jag blir bara så jäkla arg!!!! Tack för att jag fick avreagera mig…