Garmin vs Funbeat. Kilometrarna tickar fortare med Funbeats app (å andra sidan tog Garmins batteri slut efter fem…)

Har ofta undrat hur det kommer sig att vissa människor loggar sånna fina träningsresultat på Funbeat och sedan inte alls presterar i samma klass på tävling. De som gladeligen tränar i 4:30-fart men gör milen på 50 minuter i skarpt läge. Känns bak och fram för mig, som inte kan springa i närheten så fort på träning som på tävling.

Idag kan jag ha fått svaret…

Skickade ut Coach F på en löprunda med gps (Garmin 405) och Funbeats löp-app i telefonen.

På en 6 km-runda skiljde sig distansen åt med 700 meter och farten enligt Garmin landade på 5:38 min/km medan Funbeat visade 5:06 min/km.

Vilken glädjemätare!

Måndag.
Dör brodd-döden. 15 km på underlag som växlar mellan barmark, isgata och frusen knölig is. Broddar som klämmer åt tårna och stoppar all cirkulation. Brinnande framfötter, onaturligt löpsteg. Min första löp-utlösta blåsa ever på stortån. Svär att aldrig använda broddar mer.

Tisdag.
Coach F klickar i smyg hem ett par Icebugs till mig, med motiveringen att han aldrig skulle låta väderförhållanden hindra honom från att cykla ute. Då borde jag ha rätt till väderanpassade löpskor. Fint tänkt!

Onsdag.
Vägrar broddar och Icebugsen har ännu inte kommit när det är dags att ge sig ut. Springer på de piggaste benen och väljer gatorna med omsorg. Fungerar fint trots att löprundan blir mindre skojig. Fram och tillbaka längs Kävlinges autostrador.

När jag kommer hem står ett par Icebugs i hallen. Blir lycklig in i själen. Det blir man av skor. Men de ser små ut. Trots att storleken är den samma som jag brukar. Provar. De sitter precis, men saknar viftutrymme. Skulle nog ha haft en halv storlek till.

Så de förblir oanvända. Nu är det bara att hoppas Löplabbet Malmö har rätt storlek till mig, annars var det här så nära Icebugs jag fick komma i år…

Skyr är på tapeten nu. Överallt läser man om det fantastiska och proteinrika mellanmålet från Island. Men är det verkligen så fulländat?

Skyr är en mejeriprodukt som ligger någonstans mellan kesella och yoghurt på skalan. Produkten innehåller mycket protein (10 g per 100 g att jämföra med yoghurt på ca 3,5 g) och lite fett. So far so good. Sen kommer vi till kolhydraterna…

En burk skyr på 160 g ger dig motsvarande 6 sockerbitar och är att jämföra med vilken fruktyoghurt som helst. Efter träning kan det absolut funka, men som mellanmål hade en naturellt alternativ varit att föredra.

Vad jag förstår finns det naturellt på Island, frågan är varför inte vi i Sverige får ta del av detta? Hoppas tillverkarna tänker om. För jag tror det är fler än jag som hellre hade slängt i hallonen själv och skippat det tillsatta sockret!

Vad tycker du?

Min stora tjej älskar att baka och igår frångick hon sin vanliga Cupcake-repertoar och bakade nyttigt och gott mellis till sin kära mor. Fantastiskt gott var det och nu fick hon många pluspoäng! Här är receptet:

(Ursprungligt recept från Buffé, fast ganska ändrat. Man tager vad man haver liksom…)

Sydsvenskan igår

På fredag smäller det. Då öppnar Green Matmarknad i Västra hamnen, Malmö.

Ekologiskt, närodlat, och med omtanke om hälsan och miljön.

Jag hänger på låset!

Få saker sticker så mycket i ögonen på folk som när man tränar eller lever hälsosamt. Tränar man mer än 4-5 ggr i veckan är man manisk och saknar ett liv. Äter man nyttig mat är man nästintill konstig, för visst måste man väl kunna UNNA SIG?

Det är faktiskt nästan lite synd om en…

Men vem sätter definitionen på vad som är ett roligt liv och vad man ska unna sig?

Om jag älskar att träna så saknar jag ju knappast ett liv om jag tränar, då gör jag ju det jag tycker om! Om jag föredrar nyttig mat framför en flottig pizza, så är det väl knappast en uppoffring. Varför måste jag unna mig en taskig GB-glass, när det finns så mycket som är godare?

Måste själva begreppet “unna sig” per definition handla om onyttigt, eller kan man inte unna sig en oförskämt dyr ekologisk middag?  Eller en raw food-lunch som får plånboken att gråta en skvätt. Eller ett par nya Icebugs…

Jag är inte rabiat. Jag äter också onyttigheter. Varje fredag och lördag. Men jag väljer med omsorg, och jag tillåter mig att njuta hela vägen. Utan dumma kommentarer om hur många kalorier jag äter och om hur långt jag måste promenera för att förbränna saken i fråga. Jag unnar mig att äta utan dåligt samvete.

Men det är absolut inte synd om mig söndag-torsdag för att jag inte äter kakor då. För då unnar jag mig hemmalagad kvalitetsmat i mängder. Jag unnar mig den bästa träningen. Jag unnar mig daglig yoga och en och annan massage.

Jag är inte manisk. Jag tar hand om mig själv och jag mår gott av det. Det är faktiskt inte synd om mig alls.

Vintern har kommit till Kävlinge med ISHALKA och knöligt underlag. Coach F tycker det är onödigt att köpa Icebugs för de fyra dagarna isen kommer ligga innan det blir slask igen.

Jag kan lite förstå hur han tänker, men broddar är ju inte alls lika läckert som rosa icebugs…

Anyway. Jag är inte sugen på broddar. Jag är beredd att ta bilen för att få isfritt. Så skåningar out there, finns det någon bar fläck i vår del av världen?

Här är bildbeviset – jag landar på framfoten!

Jag tror tamejtusan jag tittar rakt fram också.

Alltid nått.

I typ hela mitt liv har jag instruerat förbränningsspinning på lördag fm. Tills för ett år sen. Sedan dess har jag hunnit glömma vilket fantastiskt sätt det är att starta en lördag på.

Idag blev jag påmind. Fr om nu kör jag spinning distans – 70 minuter behagligt och fint. Varje lördag.

Lovely.

Har aldrig gillat Reebok. Och den här nya skon får mig inte att ändra uppfattning:

Så. Sanslöst. Ful.
Hur tänkte de egentligen?

Fruktskålen ekar tom – och jag som var sugen på en ordentlig vitaminboost.

Tur att det växer bär i frysen.

Min massör har så kloka ord på sina väggar. Man får sig alltid en tankeställare när man går dit. De här orden tar jag med mig från dagens besök:

Tre smarta drag för en bra onsdag:

1) Klicka hem ett par spinningskor. SIDI blev det. Typ likadana som mina ute-cykelskor.

2) Unna dig lite massage. 90 minuter kommer göra susen på mina post-playitas-ben.

3) Avsluta med 60 minuter tuff kettlebell. För att liksom bli stel igen…

Ja, jag vet, ordningen blev fel. Borde haft massagen sist. Men det får väl räknas som ett i-landsproblem en lyckad onsdag som denna!